Aftonbladet – 27 mars 1861, sida 2

skrifva till Aftonbladet om de icke alltid nugneliga och ännu mindre roliga :preussiska förhållandena, alltjemtvarit samma gamla visa. En hop inskränkta och förstockade junkrar har barrikaderat sig i detien olyckig stund tillkomna herrehuset och förhindrar från detta medeltidsaktiga blockhu: statens sunda utveckling. : Dessa lumpna s. k. aristokraterX tyda noblesse oblige? derhän, att de ej vilja betala någon skatt, utan vältra största delen af statsbördan på borgrarnes och böndernas skuldror. Den 13 Mars förkastade detta ädla sällskap, hvilket Gud i sin vrede måste ha gifvit detta land-till syndastraff, med 122 röster mot 45 det för fjerde gången af regeringen ingifna lagförslaget om civiläktenskap. Debatten var på majoritetens sida en blandning af i näston föredragna, illa sti liserade, pietistiska predikningar och af ett oändligt käxande mot liberalismen af alla nyanser. En granskning af dessa till hälften dumma och till hälften giftiga utfall vore fullkomligt öfverflödig. Den 16 var det ännu värre. . Den junkerliga klubb, som man kallar herrehuset, antog, trots regeringens och den liberala minoritetens eftertryckliga motstånd, representanten Arnim-Boytzenburgs förslag, som går ut på att genom en förhöjning i den inkomstskatt, som handeln, industrien och de små jordegendomarne måste erlägga, afböja och kringgå den jemnare fördelningen af grundskatten. Förslaget antogs endast med en majoritet af 13 röster (96 mot 83); men frågan om grundskatten skulle icke desto mindre derigenom skjutas å sido och denna åtgärd, som i trontalet förklarades dubbelt nödvändig till följd af armebudgetens betydliga förhöjning, dermed ånyo uppskjutas ad calendas grecas (för alltid), hvilka man kunde beteckna såsom Preussens calendas. Så måste det åtminstone vara der, hvarest tankens genom logiken bestämda lagar få gälla. I Preussen är detta icke alltid fallet, och: minst i de feodala lederna, som vida mera ha sina fördelar än konseqvensen i sina grundsatser till ögonmärke. De feodala trodde sig genom sitt beslut den 16 dennes skola störta ministeren. Denna uträkning slog fel. Regeringen ville ej höra talas om ministerens afgång för det att herrehuset vill det. -Grundskatten har blitvit en sådan nödvändighet, att dess törkastande icke leder in i ministeren, utan aflägsnar derifrån. Konungen blef äfven förtörnad öfver åtskilliga junkerliga yttranden under loppet af debatten. Så sade en medlem, att det funnits många namn med god klang, innan någon Hohenzoller fanns här! Den för sin sofistiska. dialektik berömde eller beryktade professor Stahl påstod, att hans parti hade en stor del af landet och af armen bakom sig. Genom detta öfvermod ha nu junkrarne skjutit förbi målet. Ryktena om en ministerförändring ha hastigt förstummats. Ministeren stannar qvar, och grefve Arnim Boytzenburg är mera aflägsnad från konseljpresidentskapet än någonsin. Det skulle derföre icke förundra oss, om de feodala gåfvo sin egen mening på båten. och trots det arnimska förslagets antagande längre fram gingo in på grundskatten. Detta vore väl höjden af inkonseqvens och skulle komma alla skrytsamma fraser om politisk karakter och jernfast ståndaktighet på skam. Men hvad bekymrar väl detta våra junkrar! De försökte först störta ministeren derigenom, att de gjorde lagstiftningen omöjlig. Sedan detta visat sig vara en missräkning är det fullkomligt i kostymen för dessa små herrar och stora hycklare, att de försöka sluta fred med hofvet och genom grundskattens antagande åter komma till makt och inflytande. Men de skulle äfven här utinnan kunna misstaga sig. Derom en annan gång. — ;