Bref från Berlin. (Från Aftonbladets korrespondent.) Berlin den 18: Mars. Wagners Tannhäuser har gjort ett eklatant fiasko, hvilket är att tillskrifva ej blott fransmännens bekanta oförmåga att begripa romantisk musik och till på köpet framtidsmusik, utan äfven den i -alla pariserkorrespondenser bekräftade omständigheten att furstinnan Metternich, österrikiska sändebudets i Paris fru användt sitt, såsom det vill synas, ganska stora inflytande hos kejsaren att genomdrifva Tannhäusers uppförande, allt musikaliskt och nationelt motstånd till trots. bagar för den besynnerliga kompositionen, hvilken, såsom bekant är, äfven i Tyskland räknade lika många lidelsetulla beundrare som hätska motståndare, var till hälften af politisk natur. Under tiden har den berömde Roger från franska. operan i Paris genom gästroler -här i Berlin på Victoriateatern, hvarest det italienska sällskapet Lorini spelar, åter uppsökt, men ej funnit sina fordna lysande framgångar i den preussiska hufvudstaden. Roger är blott en ruin af sin fordna musikaliska förmåga. Hans röst är så godt som förlorad och det ännu såsom förr herrliga dramatiska spelet störes betydligt genom förlusten af hans högra arm (hvilken konstnären, såsom man vet, fick afskjuten på en jagt) och detta oaktadt den högst sinnrika mekanism, som ersätter den förlorade lemmen. Edra läsare skola, hoppas vi, icke illa upptaga denna ovanliga artistiska inledning af er berlinerkorrespondent. Det är ändock tillräckligt utrymme att språka med er om hjeltebedrifterna af vårt nu såsom alltid oförbätterliga feodala herrehus, som nu igen förkastat förslagen om civiläktenskap och. om grundskatternas jemnare fördelning. Det har på de tio år, jag haft den äran att