Aftonbladet – 26 mars 1861, sida 3

MUSIK. Man måste göra kungliga teaterdirektionen rättvisa för ålskilliga rätt goda bemödanden i det dramatiska facket under denna säsong. Hvad det musikaliska åter beträffar, synes detta betydligt stå efter, churu resurserna, qvantitativt bedömda, icke äro så små. Vi kunna icke påminna oss, ätt den kungliga teatern förut. egt till .sin disposition på en gång fyra användbara tenorer. -Vid hvarje annan tealer skulle detta vara och är troligen äfven en sällspord lyx; ännu mer, att låta en af hrr tenorer, snart sagdt; hela säsongen vara fjensifri. Det ä en i utlandet mycket känd sak, alt de flesta större sångarticr dubleras. -Derigenom ansträngas: ej österna öfver höfvan, men, hvad vigtigare r, en helsosam jemförelse och täflan artisterna erhellan uppkommer, hvatjemte vin? nes den oskättbara fördelen,. att artisten någon gäng kan få afhöra och bedöma sitt eget parti, såsom ingredierande del af det hela. Sådant åstadkomnmes ej mellan kulissernay då han afvaktar gin entr: Men sångpartiernas I dubblering har äfven det vigtiga mtd sig, att minnet uppöfvas och derigenom förmågan att inlära nya saker tilltager på ett märkvärdigt sätt. Inöfvandet af.en ny opera upptager hos oss-ofta en fabulös tiderymd, mången :gång betyd: ligt öfverstigande den tid, som kompositören användt på hela arbetet. Det är denna långsamhet vid inöfningen af nya saker,