Aftonbladet – 26 mars 1861, sida 3

-) skall nalva vetat att tlörvärlva sin eganderatt. Och nu, fromma och trogna folk, gör på din anna det heliga korstecknet, och förena dina Böner med Våra för att nedkalla den Högstes välsignelse öfver ditt första fria arbete, en säker underpant för din personliga lycka liksom för den allmänna välfärden. Gifvet i S:t Petersburg, den nittonde dagen i Februari året ett tusen Yltahundrade och sextioett öch af Vår regering det sjunde. t(Undert.) ALEXANDER. TEATER. I SODRA TEATERN: Informatorn, komedi i Bakter, öfverkällning från franskan. — Den faderlöse, komedi 12 akter, med sång, af Å, Lefranc, öfversätlning. Södra teaternsfhär ofvan nämnda 2:ne nya stycken uppfördes i fredags första gången till: förmån för en af denna scens mest änända skådespelerskor, fru Thorell. Det första stycket, Informatorn, :är en gammal bekant, från Humlegårdsteatern, der det för ; i nägra år sedan gafs af hr Anderssons säll-jskap,. men stycket är godt nog att kunna I upptagas ånyo; och tillhör den bättre sorjten af de franska småkomedierna. Hufvudrollen i stycket, den med något romantiska färger teckliade Arthur de Märsan, utföres I på ett förljenstfullt sätt af hr Thegerström, som gifver den utan affektation och öfverdrift, något hvartill isynnerhet en och annan scen i andra akten verkligen kan locka en skådespelare med anlag för dylikt. I allmänhet kan mansäga att hr Thegerstfröm allt mera bemödar sig om att gifva individualitet och skiftning åt de olika karakterer han har att framställa. Hr Rådeström, som fått på sin lott den kurtiserande sprätItens parti, börjar. tyvärr alltmera stelna i jett mantr, för hvilket man icke nog allvarligt: kan varnå honom; det tenderar nemligen till; att alltid visa en affekterad liflighet, :som lätt öfvergår till en viss råhet i uppträdandet. Han kommer t. ex. alltid in på teatern som om han vore inkastad, hvilket. alls icke -är vackert, och merändels går han också derifråh som han blefve utkastad, hvilket icke heller är behapgligt att åse. Denne skådespelare har jmycket för sig; ger han mera akt på sig sjelf, och undviker att så ofta vara er oupphörlig kopia af sitt eget jag på scenen, så skall han säkert lyckas bättre är nu i de i flesta af sina uppgifters lösande. Hr Nyfors, hvilken man ibland med ganska mycket-skäl kan förebrå en icke så liten böjelse. för att öfverdrifva, isynnerhet 1 mera bäörleska partier, uppträder här såsom en gammal. bjertlös procentare, och utför denna roll till allmän belåtenhet. Han ger en skarpt utpräglad bild af en dylik hedersman, och gör det lungt och naturligt samt utan effektsökeri, hvarför också scenerna,mellan honom och de Marsan höra till de bäst utförda i hela stycket. Hr Bergström spelar en bortskämd, men i grunden ädel 18 års yngling på ett lofvande sätt, och man hade blott i hans yttre uppträdande kunnat önskat litet mera fransysk finess, hvilket dock icke är så lätt att framställa för en ung man, som hittills nästan uteslutande användts i komiska bondroller och blott till variation uppträdt som mer och mindre lurkaktig betjent. Hr Caspår var som alltid en lugn och säker, om också någorlunda orörlig figur, men man är nu en gång van vid att-se denne skådespelare sådan, och fäster sig derför icke synnerligt vid att han alltid och allestädes är lika rak i ryggen. De mera obetydliga fruntimmersrollerna utföras af fru Rådeström och fru Thorell. Att den förra icke kunde göra något särdeles framstående af sitt skäligen otacksamma parti, var ganska förlåtligt, men hvad den sednare beträffar, så få vi uppriktigt tillstä, att-vi väntat oss något mera. Valentine är visserligen en liten men dock en tacksam roll, som kunnat återgifvas mera osökt och enkelt än nu var fallet. -.Vi tro i allmänhet, att desea naiva unga fiickor på 18 å 20, år, icke egentligen motsvara fru Thorells artistiska skaplynne, och att mera prononceråde karaktersroller isynnerhet af det gladare slaget skulle vara för denna skådespelerska tacksammare att framställa. De i stycket förekommande fransyska namnen uttalades på en alltför släpig stockholmsfason, hvilket lätt borde kunna undvikas. Den faderlöse är en äkta pariserrätt, något för lätt för svenska gomar, men ganska rolig på: sina ställen. Dess slipprighet ligger mindre i dialogen än i sjelfva situationen, och ehuru stycket skenbarligen bär spår efter ganska omfattande strykningar, så har dock dess lättfärdiga natur icke kunnat förändras. Emellertid kan man gerna, såvida I man icke är alltför sträng, åse det med nöje för en gång, så mycket mera som utförandet i det hela taget är rätt lifligt. Hr Rohde har en af dessa roller, der man så gerna ser honom fara omkring som en snurra på scenen, och fru Tillgren spe-Å lar en smäktande blondin Med mycken aplomb, och på ett sält som tvingar hvem som helst att skratta. . Äfven. de öfriga medspelande, hrr Lindström, Paul, Berg ström och Rådeström, samt fruarna Casper och Thorell bidraga isin mån till att gifva utförandet lif. MI Johansson visar uti Ninis obetydliga roll, att hon mycket väl kunde få försöka sig i en och annan yngre flickroll, hvilket alltid skulle bli till fron ma för omvexlingen i rollernas besättande. BY PSA OER PN non TY) inkast ot Ke hrs rg APA GER GE jr GD ASA KRA LE NN MATEN MMA TRE UR VA MUSIK. Man måste göra kungliga teaterdirektionen rättvisa för ålskilliga rätt goda bemödanden i det dramatiska facket under denna säsong. Hvad det musikaliska åter beträffar, synes Ra AR RA OR Få fl SR