Aftonbladet – 20 mars 1861, sida 3

och skidstafvar, för alt tjena till modeller i och för fabrikation i orten. Kostnaden derföre kunde ej blifva stor och troligen ätt samlas af personer, som intresserade sig för det så synnerligt gagnande företaget. Jag har hittills framhållit skidlöpning huf-vudsakligen. som en god kroppsrörelse och förströelse för studerande ungdomen. Det; stora gagn den, endast dertill använd, skulle medföra, är alldeles obestridligt och fullt: tillräckligt att kraftigt uppmana till ett raskt. verkställande af förslaget. Men em allmännare spridd skicklighet i skidlöpning skall äfven dessutom, vid otaliga mer och min-. dre allvarsamma förhållanden inom det med-borgerliga lifvet, visa sig mäktig af att medföra en oberäknelig vinst. Jag vill — förkorthetens skull — här såsom exempel an-föra blott några få fall, då händelserna kunna gestalta sig så, att tillgång på väl inöfvade skidlöpare vore af ovärderlig nywsa. Ehuru i de tätare bebyggda serna af Sverge visserligen icke saknas hvatken vägar eller väghållningsskyldige, händer dock: ganska ofta att, till följd af starkare och långvarigare yrväder, all kommunikation är stängd och stundom flera dagar åtgå, innan vägarne (genom försorg af länsmän, sSnöfogdar och snöskottningslag) åter blifva praktikabla. Om, under sådana förhållanden, en sjuk behöfver läkareråd och medikamenter,. ett angeläget bref eller bud behöfver afsändas, m. m. — huru då bete sig, när ingen kan komma fram, vare sig åkande, ridande eller gående? Funnes deremot då i hvarje gård skidor och folk, som dem kunde: begagna, så kunde allt detta med största lätthet och i flygande fart uträttas. Hvilkem nytta lillskynda ej skidor vid enskild och allmän jagt (skallgång) efter våra farligaste rofdjur, björnar och vargar. Hvilken oberäknelig nytta kunna icke skidlöpande skarpskyttar göra under ett Mason a Och på vinterfälttåg måste vi svenskar al tid vara beredde. Ryssen, denne vår enda farlige fiende har tillräckligt lärt sig inse de stora fördelarne af ett vinterfälttäg. Alla vattendrag, som sommartiden försvåra anfall och manövrer, äro då isbelagda, således förvandlade till ypperliga broar och jemna slätler. Visserligen störta då af köld och förkylning mera menniskor; men hvad frågar ryssen efter några tusental, ja hundratusental själar, endast motståndaren förlorar folk, någorlunda i samma proportion. Under sådana omständigheter inser hvar och en att skidlöpande guerillatrupper, som hastigt flyga från det ena stället till det andra, genom öfverrumpling kunna tillfoga fienden mångfaldig förlust af folk, magasiner, transporter m. m., och att dessa skidlöpare, om de nödgas vika för öfvermakten, blixtsnabbt ila undan, utan att kunna förföljas af hvarken artilleri, kavalleri eller infanteri, varande åtkomliga endast för skidlöpåre, och sådana har ryssen troligen ej med sig, åtminstone icke alltid och öfverallt. Med hvilken skyndsamhet den i krig så ytterst maktpåliggande fortskaffningen af ordres och rapporter, genom på lämpliga ufstånd utsatta och af skidlöpare sammansatta s. k. brefposteringar, skulle verkstäläs, ligger i öppen dag; då deremot, i brist vå skidlöpare, ofta all kommunikation geom starka snöfall blifver helt och hållet aflippt. VN. m———AALALLL xo