Aftonbladet – 20 mars 1861, sida 3

Stockholms skarpskytteförenings styrelse. ; ; Med anledning af den i Aftonbladet för några dagar sedan intagna uppsats under denna rubrik ha vi mottagit en insänd artikel, den vi nedanför återgifva, anseende vi oss med anledning af densamma endast böra nämna, att så vidt vi erfarit, utgöres den enda egentliga sammanfattningen och det enda positiva uttrycket af minoritetens åsigter, som försports inom Estyrelsen, det af kaptenen v. Feilitzen ingifna förslag till stadgar. Det var beskaffenheten af detta förslag, hvars hufvudpunkter vi återgifvit, som vi för vår del hufvudsakligen afsågo med våra yttranden. Ins. har också i 8:de punkteh förklarat, att han i afseende på föreningens skyldighet att marschera hvart som helst inom riket, omfattade innehållet af nämnde förslag. Att viicke kunnat ega kännedom. om allt, som ?samtalsvis man och man emellan? förekommit är lika naturligt, som att vi icke derpå kunde fota något omdöme. Lyckligtvis äro för öfrigt genom den koöngl. kungörelsens hufvudgrunder och deras. an. tagande af föreningen de flesta diflerens. punkterna numera afejorda och all anlednibg till ytterligare debatter derom undan. röjd. Den insända artikeln lyder sålunda Till redaktionen af Aftonbladet. Då uti Aftonbladet för den 15 dennes influtit några mindre rigtiga uppgifter angående de båda meningsfraktioner, eom yppals. inom skarpskytteföreningens styrelse, anhåller undertecknad vördsamt att redaktionen ville benäget lemna rum för följande upplysningar om de verkliga differenspunkternå uti den s. k. majoritetens och minoriltetens åsigter. Till närmare bestämmande af-betydelsen at dessa i närvarande fall käafiske något oegentliga benämningar, erintas att med majoriteten förstås de ledamöter, som dels uppgjort förslaget till stadgär, dels bidragit till antagande af dess irenne första paragrafer (ehuru med betydliga förändringar); med minoriteten åter de som i väsentliga punkter yttrat sig mot syftningen af ifrågavarande förslag. Skiljaktigheterna mellan dessa båda fraktioners åsigter kunna nu sålunda i korthet uppsummeras: 1) alt majoriteten ansett den erforderliga kontrollen från det allmännas sida böra utöfvas af polismakten; minoriteten åter, af regeringen; 2) att majoriteten ifrågasatte skarpskyttekårens användande för. regeringens behof äfven i fredstid ; minoriteten åter, alt detta icke alls hör till ändamålet med skarpskytteföreningarnes bildande och således icke kan omnämnas i stadgarna; 3) att majoriteten velat alt tiderna för kompaniernas öfningar, således tjenstgöringen i fredstid, skulle, efter korporalskapernas hörande, bestämmas ensamt af befälet, under det minoriteten ansett de resp. kårerna sjelfva böra hafva beslutande rätt i detta hänseende. 43 att minoriteten velat att för fredstid nödiga ordningsreglor skulle af föreningen och de resp. öfningskårerna sjelfva bestämmås, men att under krig de allmänna krigslagarna, med de modifikationer som innehållas i lagen för Gotlands nationelbeväring, skulle tjena till efterrätielse; hvaremot majoriteten velat, att kåren icke under något vilkor skulle underkasta ecig krigslagarha (en åsigt, som man sedermera, i följd af köngl.kungörelsen den 8 Mars, frångåt); 5) att minoriteten vyclat att kårens organisation skulle göras fullständig i fredstid; under det majoriteten icke velat att någon orgånisation annat än kompanivis skulle ske förr än vid utbrytande krig; . 6) att majoriteten velat, att konungen skulle omedelbart utnämna bataljonschef; under det minoritetens åsigt varit att denna utnämning lämpligast borde ske efter resp. kärers förslag; 4 7) att majoriteten lemnat betydlig latitad