Aftonbladet – 20 mars 1861, sida 2

Degeberg och Edvard Nonnen. Ett bidrag till den svenska odlingenshistoria, af Olof Eneroth. Westergötland är en bygd af gammal odling. Kristendomen blef der Jag igen kyrkfäst förr än på något annat ställe i Sverge. Det var vid foten af Kinnekulle Olof Skötkonung lät döpa sig. Det var från Husaby kyrka. den lagfästa kristendomen första gången. ringde sin frid öfver landet och dess odling. Oroliga och krigiska såsom tiderna då voro och länge måste förblifva, byggdes väl kyrkorna i början på de små rödjorna bland de ännu stora och täta skogarna, såsom små fästen, hvari friden måste med svärd och båge försvara sig, och hvarom Wåmbs lilla mörka stenkula till kyrka ännu vittnar. Men friden segrade omsider och Westergötland ljusnade alltmer till ett fridens land. Odlingen segrade alltmer öfver vildheten. Warnhems herrliga kyrka restes öfver de gamla krigiska kungarnes multnande ben i den nya form, som konsten gaf den genom Magnus Gabriel De la Gardie... Och så drogo odling och konst fram, rödjande och byggande, århundraden igenom. De göra så ännu. Men .med andra tider andra seder. Hvarken. kloster eller kyrkor byggas mer. Friden beböfver inga kloster, och kyrkor har man mer än nog i Westergötland. Men i och genom odlingen breder den fortfarande ut sitt ljus öfver slätterna. Skogarne hafva glesnat, försvunnit, ochöfver allt från kullarne der ser man leende taflor af en odling, hvaruti man så gerna vill tänka sig lyckan bofast. Kyrkorna se väl stympade ut, Skaradömen allramest, och kring Husaby råder mest grafvarnas tystnad. Men fälten deromkring blifva allt rikare och rikare, Kring de små landtgårdarna,slår friden ut i Upsande lummiga dungar: varje särskild bygd, sedd från en sådan synpunkt om den vi här valt, är en historietafla. Gamla kyrkor och nyare kyrkor, qvarlemnade våldgästade skogar och unga planteringar, gamla låga kojor med de små fönsteröppningarna i taket och nya ljusa landtmannaboningar — alla hafva de sitt att förtälja om gammalt och nytt; och intrycket af det hela blir den lefvande frid, som med Ansgarius kom till Sverge och som från bredden af S:t Sigfrids källa tog det i besittning. Westergötland kan sålunda kallas en kultarens vagga uppe inorden. Kulturen kunde också icke välja bättre jordmån. Kommande tider skola med mera sammanhang förtälja, huru den vuxit och växer der mellan Wettern och . Trollhättan, mellan Tiveden och de småländska bergstrakterna, förtälja både Svältornas och: kalbygdens öden, både De la Gardies och Alströmers verk. Här hafva vi endast för afsigt att uppteckna några drag af dess samtida historia. Det är ej för någon bildningens och odlingens vän obekant, att odlingen under de sednare tiderna visat sig mera liffull i Westergötland än kanske i de flesta andra svenska bygder. Män sådana som Rudensköld, . Kylberg, Nonnen, Hamilton m. fl. hafva der