Aftonbladet – 20 mars 1861, sida 2

Smiligen tycktes prinsens tålamod vara nära rubbadt. Ni tillåter mig väl, min herreX, skrifver han till engelske ministern, att lägga några rader till mitt föregående. Ni känner hela mitt förhållande, med hvad redlighet jag dragit mina trupper från andra sidan af Göta älf och att jag straxt gjorde halt, då jag fick höra att konungen var i Göteborg, såväl af vördnad för hans svenska maj:t som af aktning för era föreställningar på hans engelska maj:ts vägnar. Eder är icke obekant att, efter all sannolikhet, Göteborg eljest blifvit intaget af auxiliärtrupperna. Ni erinrar er äfven att jag med nöje samtyckte till stilleståndstraktaten och att jag också gifvit vid handen att det skulle komma an på hans svenska maj:t att förlänga densamma. Jag troricke att jag kunnat gå längre. Om hans svenska maj:t sålunda icke åstundar stilleståndets förlängande, så förklarar jag mig alldeles fri från all förbrytelse, och hans maj:t är angriparen efter alla krigslagar. Ja smickrar mig med, min herre, att ni me den redlighet, som karakteriserar er, gör dessa skäl gällande hos londonska ochiberlinska hofven. z Bönderna äro uppmanade äfven från predikstolen. Jag ser mig derföre nödsakad använda de strängaste medel, som strida emot mitt sinnelag. Jag afsäger mig allt ansvar i detta hänseende och lägger på hans svenska maj:ts samvete allt det blod, som kommer att rinna, och all den skada, för hvilken hans olyckliga undersåtare blifva blottställda. . iag i morgon helt bittida ärnar begifva nm... ärifrån, så ber jag att ni återsänder mig trumpetaren, så fort sig göra låter. Jag är, etc, etc. ; (Forts, följer.)