Aftonbladet – 20 mars 1861, sida 2

hvarandra inbördes) om det myckna onda. som denna hord gjorde, roade man sig med hån öfver den norska armåns belägenhet. uthungrad och utblottad som den var på allt. Man frågade sig aldrig om denna armå skulle behöft vara i detta tillstånd, ifall den icke styrts af en sällsynt moderation hos befälhafvaren. ..ssissssssseersrsnssetererenerernrerernrnnr ner nnn Nu nalkades stilleståndet med stora steg mot slutet, utan att dock någonting var afgjordt. Samma dag engelske ministern afsändt sitt föregående bref till prinsen af Hessen bifogade han senare ett nytt, långt uttrycksfullare. Det lydde: Jag smickrar mig med att vara bättre känd af ers durchlaucht än att jag ett enda ögonblick skulle tvifla på att ers durchlaucht frikänner mig från all förutgången kunskap i anseende till dessa priser. Jag gör äfven ingen svårighet att bekänna att efter min svaga insigt kan det stället, der de väsentligaste priserna blifvit gjorda, icke anses såsom öppna hafvet. Men den vishet, som utmärker hela ers durchlauchts uppförande, gifver mig. hopp att ers durchlaucht icke afviker derifrån i ett så kritiskt ögonblick. Ers durchlauchts ädla, oegennyttiga tänkesätt är jag redan allting skyldig, 9 1 jag vågar hoppas att ers durchlaucht gif. 1mig ett nytt prof af sin beredvillighet att b raga till det stora ändamål, hvarom vi tala och söker bilägga en sak, den jag hvarke vill försvara eller bemantla. Detta sista bref medförde äfven förslag till det nya fredsslutet, men under de fram och åter korsande buden och besöken, de otaliga skrifvelserna, vexlade härs och tvärs, under hela detta hvimmel, hvilket utgör en verkig labyrint, blef ändå resultatet att den 16 stod för dörren utan att något var underskrifvet eller definitift afgjordt.