Aftonbladet – 20 mars 1861, sida 2

sammankomst den f Februari beslöts utdelandet at följande hedersbelöningar: För odlingsflit: åt bonden Sven Gustaf Petersson i Hultåsa af Hvena socken i Kalmar län, kongl. sällskapets stora silfvermedalj med konungens bröstbild, att i grönt och gult band bäras. . För långvarig tjenst: Åt styraren Johan Lidman i Korsgården af Kopparbergs län, befallningsmannen Anders Löf vid Skultuna bruk i West manland och åt torparen Peter Nilsson Hasselgren vid Fallet under Rockesholms bruk i Grytytte socken af Örebro län, hvardera kongl. sällskapets mindre silfvermedalj med konungens bröstbild, att i grönt och gult band bäras. Åt drängarne Måns Christensson i Berget af Alsens socken i Jemtland, Erik Tralling vid Westbyn af Frösö socken äfvenledes i Jemtland, och åt torparen Peter Nilson Hasselgren på Fallet under Rocknesholms bruk i Grythytte socken af Örebro län, hvardera en silfvermedalj med inskrift, att i grönt och gult band bäras; samt åt pigan Catharina Nyström en silfvermedalj med mMmskrift, att i grön och gul bandros bäras. . — Kommerskollegium har meddelat majoren G. M. Stiernsvärd patent under åtta års tid F å ett af honom uppfunnet nytt slag af kärl för transport och torgföring af mjölk samt förvaring af vatten. — Rörande den föreslagna Filialbanken i Haparanda läses i Norrbottensposten följande utdrag ur ett bref från Haparanda, dateradt den 6 dennes: Vid det med härvarande aktieegare i den tillämnade filialbanken under landshöfdingen Widmarks ordförandeskap sistlidne lördag hållna sammanträde, dervid de af rikets ständer vid sednaste riksdag och af regeringen sedermera fastställda vilkor för oktroys erhållande förelades delegarne, blef efter en längre diskussion resultatet, att alla härvarande aktieegare, med undantag af några få, afgingo ur banken, förebärande såsom skäl härtill, att dessa vilkor vore för stränga för att banken, under sådana, skulle kunna vara orten till dermed åsyftad nytta: Alltså har frågan om bankafdelning i Haparanda åtminstone för denna gång fallit. — Uppgift till svenska läkaresällskapets rotokoll tisdagen den 19 Mars 1861 rörane sjukligheten i hufvudstaden under sist förflutna vecka: Sjukligheten som under nästföregående vecka ringa. Allmännast hafva förekommit: katarrer; halsflusser och frossor; dernäst: diarreer, lunginflammationer och reumatismer; spridda fall af: åsssjuka, nervffeber; hjertinflammation, -strypsjuka och kikhosta. På Serafimerordenslasarettet: sjukantalet för dagen 299, hvaraf 170 på afdelningen för invärtes sjuka; inkomne under veckan: lunginflammationer, somliga komplice rade med hjertinflammation, andra med deliriam tremens; akuta ledgångsreumatismer. För öfrigt kroniska sjukdomar. På er der huset: sjukantalet för dagen 183, hvaraf 98 på afdelningen för invärtes sjuka; inkomne ununder veckan: lunginflammationer, katarrer, frossor samt ett fall af nervfeber. På provisoriska sjukhuset: sjukantalet vid veckans slut 196, hvaraf 147 invärtes sjuka, och bland dem 1 med smittkoppor. På barnhuset sjukligheten och sjukdomsformerna desamma som under föregående vecka. På barnsjukhuset: sjukantalet för dagen 52; inkomne under veckan: frossor och ögonsjukdomar. På barnbördshuset: friskt. På diakoniss-sjukhuset: sjukantalet 21; inkomne: ett fall af gastrisk feber; för öfrigt kroniska sjukdomar. På Stockholms stads och läns kurhus: sjukantalet för dagen 120, hvaraf 96 från staden, 24 från länet. Bland de fattiga: katarrer, reumatismer, frossör, diarrer och bröstinflammationer: I stadens fängelser: frossor, gastrisk feber,lunginflammation, diarrå och fyllerigalenskap. KE — Om Jemtlands landstings sammanträde skrifves från Östersund den 13: Den för provinsen högst vigtiga frågan om vägunderhållsskyldighetens inom provinsen fördelande på ett med rättvisa och billighet mera förenligt sätt, än det hittills begagnade, förehades å landsting härstädes i går. Frågan föranledde en liflig diskussion, som vände sig omkring det bekanta från brukspatron Thomee utgångna förslaget om vägunderhållets öfver hela Jemtland öfverlåtande åt entreprenörer, och omkring ett af riksdagsmannen Nils Larsson nu meddeladt förslag om vägarnes delning tingslagsvis, med ersättningsskyldighet för de tings lag, som sålunda komme att få mindre vägsträcka att underhålla, åt dem, som finge längre, efter skattetal räknadt, och hvilken ersättnin skulle utgå efter vägarnas klassificering, som a Nils Larson blifvit uppställd i fem grader, deraf den högsta skulle gälla 300 rdr och de följande med 50 rdrs minskning successivt nedåt. I diskussionen deltogo k yrkoherden Åström, brukspatron Thomee, riksdagsmännen Nils Larssön och Paul Andersson, direktör Nilsson, inspektor Gustaffsson och kronofogden Daln m. Af de nämnde yttrade sig några för det förstnämnda förslaget; men ville dock ej hålla på detsamma, om det sednare blefve satt i den form, att det ingåfve ett sådant allmänt förtroende, att inga besvärs anförande, som ovilkorligen i väsentlig mån skulle skada saken och möjligen göra maktlös all sträfvan till ett bättre, vore att befara. Ett och annat af ombuden ville ock qvarhålla det nuvarande sättet för vägunderhållet. För att beslutet i förevarande vigtiga fråga icke måtte blifva förhastadt, sade sig ordföranden landshöfdingen Bennich vara benägen ingå på den af en deputerad framställda propositionen, att tinget för besluts fattande inge fortsättas någon annan: härför lämplig dag, hvartill de deputerade skulle å enskilt sammanträde söka sammanjemka sina meningar. ee — — I Bern :har nyligen en engelsman, kapten Lork, blifvit under ohyggliga förhållanden ibjälrifven af en björn, som hölls instängd i en björngrop. Vi meddela här hvad man hittills erfarit af denna sorgliga tilldragelse. En korrespondent från Bern berättar derom följande: En tilldragelse härstädes har väckt stor bestörtning. Min berättelse grundar sig på uppgifter af en polistjensteman, som anställt undersökningen. Tre engelsmän, som superat tillsammans på ett hotell, beslöto efter midnatten göra en promenad i staden. De passerade Nieckbron och kommo till björngropen. Björnen I befann sig i främre delen af gropen och var skild från honan, som hade ungar. En af engelsmänmrs on ST SA ER hvarandra inbördes) om det myckna onda, som denna hord gjorde, roade man sig med hån öfver den norska armåens belägenhet,