Aftonbladet – 20 mars 1861, sida 2

var en här kannibaler, bödlar och profosser. Med ett ord: det hade varit fråga om en dubbel slagtning, och för allt detta blod, om än icke gjutet, ropades af jorden efter hämd. Konungen beklagade djupt landets hotande nöd, men lofvade sitt höga fader. liga beskydd som värn, och alla menniskor, från den högt uppsatte grosshandlaren i Göteborg till den minste lille pys i bondstugan, ville bära den nådige Tandsfaderlige konungen på sina händer. Ja, det var en rent af vild förtjusning från morgon till qväll öfver norrmännens nederlag och öfver konungens bländande löften och tal, hvilka båda delarne egde förmågan att rusa. Visst var det också annorlunda nu, än då konungen med rapporten om den olyckliga Qvistrumsaffären återkom till Karlstad och hade det vigtiga samtalet med sin gunstling baron Armfelt och då han sedan hemligt och förtviflad anlände till Göteborg. Det var då föga hopp om så hastiga och stora segrar, . Något senare cirkulerade ett rykte, som litet tycktes vara skapadt att förena sig med det stolta och patriotiska borgerskap, hvilket redan då gjorde Göteborg så berömdt, det ryktet nemligen, att före hans majestäts ankomst det skulle varit fråga om att, såsom orden föllo sig, spela staden i händerna på fienden. Långt säkrare är att borgerskapet gjorde så frivilliga och så stora uppoffringar, att det för hans majestät var den högsta lycka tt få sådana källorattösa ur. Ett annat lika allmänt rykte gaf åt engelske ministerns negociationer en helt inskränkt karakter: de skulle-afse skyddet för engelska handeln i Göteborg. Men detta synes försvinna i ett vida större mål. Under hela tiden rasade tidningarna mot den vilda horden utanföre; och mellan de varierande anekdoterna (alltid motsägande