Aftonbladet – 19 mars 1861, sida 3

Ansändt.) Qvinliga titulaturer. : Det fordras: onekligen en viss portion mod att ånyo upptaga den så många gånger afhandlade och lika många gånger afsomnade frågan om våra svenska tilltalsformer. Emellertid har en insändare i Aftonbladet för den 6 dennes haft detta lofvärda mod; i det han under titeln Fröken—Mamsell utsagt några både roliga och tänkvärda saker om fruntimmerstitlar. Det är illa nog att ett så pass gammalt och skam till :sägandes så pass hyfsadt samhälle som vårt ännu ej kommit sig före att bilda sig passande och beqväma tilltalsformer, och ännu sämre att alla försök dertill skola så bedröfligt misslyckas. Men så är det nu en gång, och kan man ej göra mer, så må man åtminstone emellanåt uppfriska känslan af de nuvarande formernas otymplighet. Ju längre samhällena framskrida i odling, ju starkare den sunda känslan af allas likställighet inför lagen och den borgerliga inrättningen, samt allas lika rätt till personlig aktning, ju lifligare deraf följande samfärd mellan de olika samhällsklasserna, desto grundligare utplånas också i umgänget medvetandet af klass-skilnaderna och förenklas de vanliga tilltalsformerna. Den; smidiga fransmannen och den stela britten hafva samma tilltalsord för drottningen och daglönerskan, samma höfliga sir och monsieur för blusmannen och markisen. Sjelfva Tyskland, formalismens och embetsmanna-titulaturernas stora fädernesland, har börjat bli lättare på tungan och uttala sina höfligheter med ett mera republikanskt jemnmätt, slösande sina von och sina gnadige Frauen snart sagdt ända ned till samhällets: botten. Så föra också de sydeuropeiska folken RT ikhetssträfvan gällande genom att kalla kreti och pleti för exellens. Hvar och en går sin väg, och alla leda de till Rom. När ett par ad longlingar en dag gycklade med den bekanta Upsala-professorn S—r, som berättade dem att man i Italien kallat honom signor principe, sade han, med på sitt vis demokratisk skärpa: Alldeles)! alldeles; der kallas hvarje menniska för excellenza, och prins? vill icke säga något mer der än hos oss herr baron?, det är det!? För egen del skulle vi dock tro att det finnes en bättre väg till en vacker social jemlikhet än att göra alla rmenniskor till exellenser. Kunde man ej finna en medelväg mellan exellenst och du, och månne ej det segaste hindret mot införandet hos oss af lämpliga tilltalsformer ligger i våra inbitna klassbegrepp och dermed sammanhängande fåfänga? När dessa gifvit rum för en allmännare välvilja och en renare aktning för menniskovärdet, skall reformen nog en gång göra sig sjelf, fastän den envist motstått påtrycket af tidningsagitationer e-föreningar. Man harredan och Nioch seit en och annan flärdfri man offentligen undanbedja sig andra titlar än det enkla herr framför sitt namn, och man bör hoppas att ett så godt föredöme, i sig sjelft så godt som en liten representationsreform, så småningom vinner efterföljd. . Och på samma fång vi uttrycka detta hopp, hemställa vi till förståndigt folks mogna betänkande, huruvida vi ej på breftitlar och i offentliga tilltal kunde en gång för alla göra oss af med de fula och löjliga qvalifikationerna älborne, högädle, högärevördige; välaktade, 0. 8. v., och endast pligtskyldigast bevara epitetet nådig? åt den höga öfverheten? Men med männernas titeloch tilltalsväsende ger det sig nog, blott vi komma på det klara med det s. k. svagare könet, som härvid, liksom j så många andra afse