skarne. Ryktet att han kommit till Dalarne hann sist fram. Men ett rykte, det nemligen at han sjelf skulle ha tillställt hela kriget för att reda allt sitt trassel, kom ej till Strömstad, och väl var det, ty denna underrättelse skulle till otrolig grad hafva retat och ökat uppständelsen bland folket, medan deremot det lojala borgerskapet hade harmats öfver att ett sådant rykte kunnat blifva utspridt och aldrig i evighet trott på tillställningen af en så kolossal dram. påsom sammanhängande med denna vigtiga fråga må tvänne bref, före krigets utbrott vexlade mellan Gustaf HI och prinsen af Hessen, här finna rum. Konungens adjutant och förste lifpage, hr Borgenstjerna, öfverlemnade i Kristiania sin kunglige herrskares bref till den blifvande generalbelälhafvaren öfver de danska trupperna i Sverge. — Dess lydelse i utdrag är följande: Jag besvär er att icke försumma denna tidpunkt att för alltid förena Sverge och Danmark! Ingen är dertill skickligare än ni, och ingen ser bättre nödvändigheten deraf, så mycket mer som denna tidpunkt skall fastställa antingen en fullkomlig förening eller-en långvarig osämja oss emellan. Och i detta kritiska ögonblick. måste man nödvändigt hafva en at oss till bundsförvandt. Det skulle smärta mig ända till fö tvillan, omjag blefve nödsakad att föra krig mot kronprinsen, som jag älskar, och mot en nation, som under mitt vistande i Danmark gifvit mig så många prof på tillgifvenhet. Men jag fruktar icke att befinna mig utom försvarstånd. Min krigshärs konstilution är sådan, att jag inom en månads tid kan ersätta alla de trupper, som jag fört