Aftonbladet – 11 mars 1861, sida 2

gen verkliga tjenstemeriter eller frimuraremeriter väga mest på rättvisans vågskål. I de med sednaste poster ankomna danska tidningarne finner man meddeladt det bådskap regeringen afgifvit till den under den 6 dennes öppnade holsteinska ständerförsamlingen, jemte detsamma åtföljande Tagförslag. Dessa handlingar äro för vidlyftiga, att vi i dag skulle kunna; hinna meddela någon utförligare redogörelse för eller kritiska betraktelser öfver desamma. Vi vilja endast nämna, att regeringen i bådskapet verkligen meddelar ständerförsamlingen att den ärnar föreslå en förändrad helstatsförfattning med två kamrar, af. hvilka denena skulle vara helt och hållet tillsatt af konunen (i hvilken omständighet holsteinarne enigt ministörens tanke skulle finna en gar ranti emot att den danska majoritetens åsigter skulle kunna göra sig gällande), men att. den tillika framlägger ett förslag tilllag rörande Holsteins provisoriska ställning med afseende på monarkiens gemensamma an gelägenheter, äfvensom utkast till en författningslag för Holsteins: särskilta. angelägenheter. Många tecken bebåda, att en allmän misstämning framkallats af detta ministerens försök, som hvar och en inser måste stranda och-som endast komprometterar danska regeringens värdighet, på samma gång det verkliga afgörandet derigenom uppskjutes från den gynnsammaste tidpunkten till en annan några månader härefter, då sakerna möjligen och troligen stå helt annorlunda. Ganska betecknande är att det mycket spridda folkbladet Folkets Avis; som hittills ehuru på ett temligen indirekt sätt hyllat regeringens politik, nu uti en längre artikel förklarar, att det finnes blott en möjlighet och det är: Holsteinsu söndring. Sjelfva Dagbladet, ministerens trogne vapendragare, yttrar sig på ett mycket generadt sätt, och säger att det kan hända, at: det är klokt och rigtigt af OR alt ännu lägga detta lod i vågskålen.? Det mi histeriella bladet uttalar derjemte sitt Pögliga ogillande af att ministåren i sitt sköte kan ha en sådan man, som ministern för Holstein hr Raasloff, som just styrker alla de illoyalz tendenser, som han skulle bekämpa och dagligen komprometterar regeringen. Dagbladets förklaring, att med det steg ministören nu tagit, är det slut med alla eftergifter, blir särdeles komisk genom tillägget: De: har blifvit sagdt några gånger förr, men nu måste det sägas på allvar: detta är det sista, det allrasista steget på den vägen.?. Dagbladet Eskulle utan tv:fvel finna sig i, att det ännu en eller annan gång komme att ske ?för allra-allra-sista gången på fleras begäran. Ett märkligt tidens tecken är följande adress, undertecknad af 34 deputerade i Slesvigs ständerförsamling, och hvilken klart och bestämdt uttalar sig emot ministårens fortsatta fruktlösa helstatsförsök och för Holsteins utsöndring : ?Det statsskick, som grundlades genom der kongl. kungörelsen af den 28 Januari 1852, har. här i Slesvig aldrig blifvit betraktadt med förtroende! hvarken af den trogna befolkningen eller af dem, som hysa motsatta känslor. Den tillfredsställde ingen; dette visade sig-ännu tydligare, då den skulle gå i verkställighet. Tillståndet i hela riket och icke minst i vår landsdel antog prägeln al ett tillsvidare, hvarmed det efter lugn längtande Slesvig minst kunde vara betjenadt. Men från första stunden uppstod den olikhet mellan de förstnämndas och de sistnämndas ställning till statsskicket, att då de förra väl ogerna, men ärligt mottogo sakernas nya tillstånd och sökte att ur detsamma utveckla så mycket för vårt fädernesland lyckobringande som möjligt, så ha de sednare vid hvarje särskildt steg under Tysklands beskyddande. hand -motarbetat detsamma och sökt att. förlama regeringens: -otvifvelaktigt goda afsigter, på det att vi åter skulle inkastas i förvirring och upplösning. Desstv bemödånden. ha. lyckats, helstats författningen är utan kraft för Holstein. och Lauenburg, och den tyska förbundsförsamlingen -har nyligen både -åldsamt brutit alla öfverenskommelser och gjort ett orättmätigt ingrepp i det danska rikets sjelfständighet. I anledning af detta sistnämnda steg se vi oss af kärlek till vårt fädernesland föranlåtna att uttala den sinnesstämning, hvilken efter vår ötvertygelse alla trogna slesvigare dela med oss. — Slesvig önskar förbli en ofrånskiljelig del af Danmarks rike, såsom det i urminnes tider varit; det är tillfreds med sin konungs milda och rättvisa regering och önskar blott se honom befriad från hvarje band, som ännu kan hindra honom attbefrämja Slesvigs bästa. Det. önskar fred och lugn inom landet, för att kunna utveckla sina rika krafter till den blomstring och det välstånd, hvartill naturen har bestämt det; och det önskar först och sist all främmande inblandning aflägsnad från de inre förhållandena. Vi anse oss derföre fast öfvertygade om att H. Maj:ts regering -hvarken genom nya onyttiga eftergifter eller genom något nytt försök att medelst en författning sammanknyta alla monarkiens delar må åter öppna dörren för lystna frem mande händers: inblandning, utan att hon fastheldre. genom en ytterligare utveckling och ett. författningsenligt ordnande af de genom allerhögsta kungörelsen af den 6 November: 1858 uppkomna förhållandena måtte skilja Slesvig från all gemensamhet med de Me måste dock bo någorstädes — det är svårt, fru Smith, men jag kan min själ icke hjelpa det.