Aftonbladet – 11 mars 1861, sida 2

måste dock bo någorstädes — det är svårt, fu Smith, men jag kan min själ icke hjelpa et. 1 Herr borgmästarn ser: min belägenhet med detta arma sjuka barn, och jag eger icke något mer rum än detta. Jag ser det med deltagande... Men under krigstid ... a Kära herr borgmästare, tänk på min man — om han kunde ana... Har han ej alltid varit en god och pålitlig vän? Kan jag föra denna ögonsten, som än befallde, mig att så noga vårda, upp på den kalla, nästan oinredda salen? Vi kunna med. största svårighet komma till köksspisen att få koka upp en smula mjölk, ty de soldater, som icke få rum att koka i brygghuset, lägga beslag på eldstaden i köket. CAtt nu vara borgmästare!4 Den hjertans gode mannen grep sig-med båda händerna om pannan. Jag vet att elt par rum alltid stå i beredskap — kunna icke :de :. Men, i Herrans: namn; de stå ju för den möjliga händelsen att någon af deras högheter sjelfva eller någon af de högsta officerarne hastigt skulle komma hit. Lalla hänseenden äro deför generalbefälhafvarens fram och åter resande adjutanter och få aldrig upptagas... Nog — denna gången skall jag gå: min.egen hustru måste göravtväg-. arväl ... Jag önskar att vi icke. för snart måtte träffas. Gud välsigne herr borgmästaren — måtte det icke ske innan den lär förstörelsen är öfverlt Men så var ej beslutadt. Borgmästaren hade ieke hunnit tröskeln, då stadstjenaren inrusade med rapport att kurir var kommen för en stor general, som skulle vara här omv et tintma med adjutant