Aftonbladet – 9 mars 1861, sida 3

Abo hofrätt. Å Hans första barndom hade förflutit uti ett hem, om icke rikt på öfverflöd, likväl betryggadt för nöden. Fadern, magister Nils WibeTius, var kyrkoherde i Södertelje och Tveta församlingar. Tidigt, redan vid 16 år, stod mg lingen faderoch moderlös, utan annat stöd är egen kraft och vilja. Fattig, utan anhörige och frnara utvidgade Wibelius sina genom enskilda studier vunna kunskaper vid Strengnäs gymnasium. Genom kondition var han tvungen att uppehålla sig derstädes för vidare studier. i Vi se här återupprepas samma historia om armod och uppoffrmgar, samma gamla och dock evigt nya berättelse, om huru en ädel, mäktig själ bryter sig en bana trots Höfghfar och försakelser. , Hurt ofta. den än m terkomma, blir den dock för. hvarje gång en ny väckelse för, nya generationer. 1 Ar 1774 blef Wibelius antagen till student i Upsala akademi och förvärfvade sig derunder det dagliga brödet genom extratjenstgöring vid ortens landskansli; Efter: fulländade juridiska studier vann. han, såsom nämndt, anställning vid Åbo hofrätt: Efter en kortare tjenstgörin; vid, detta verk, utöfvade han domareembetet vid flera. ting och inhemtade -derunder den kännedom-om folkets lynne och behof, hvilken längre fram. var: honom :till så: stor. nytta: Ungefär ! samtidigt valdes han till ordförande i en af. de egodelningsrätter, hvilka, för det då pågående storskiftet, inrättades i Finland. Till landsse; I kreterare i Abo;och Björneborgs län befordra; des han år: 1783... Under de elfvaår han bestridde denna besvärliga och ansvarsfulla tjenst, ådagalade han sådåna prof af ordning, drift och rättvisa, att hän tillvann jig allmän aktning: ! I Han utnämndes år 1794 till lagman i Karelska : lagrat i nder denna tid arbetade han, utom embets kretsen, äfven i andra afseenden för det land, i dit han afromständigheterna blifvit förd. Han var en af stiftarne till finska hushållningssäll) skapet, hvilket år 1797 vann. konungens stadfästelse. med rättighet att uppgifya finska hus:; hållningens brister och föreslå alla de-anstalter det ansåg för landet nyttiga. Uti hushållnings-: Jämnen at vigt blef. sällskapet icke sällan af konungen rådfrågadt. Dess gagn, dessingripande : dT verksamhet under denna tid kan icke af någon : Å fosterlandsvän utan tacksamhet erkännas. Också i räknade sällskapet ibland sina grundläggare och ; ledamöter alla vetenskapens förnämsta idkare, alla ansedda män i vårt land och dessa voro icke ledamöter blott till namnet. Sällskapets . fråntrycket utgifna handlingar och skrifter bära derom ett bevis. i Icke allenast i. detta afseende tog man hans förmåga i anspråk. Vattenöfversvämningar åsamkade årligen en icke ringa skada, landets kommunikationer voro juerst bristfälliga hvilket) licke af regeringen kunde med likgiltighet betraktas. Behofvet af strömrensningar ansågs derföre vara afgjordt och en komite erhöll är 1799 förtroendet att noggrant undersöka och sedermera afgifva sitt: betänkande. Detta inlemnades redan samma år och Wibelius, som arbetat i förenämnda komit6, inträdde nu såsom ledamot uti den direktion, åt hvilken arbetets utförande öfverlemnades. Tvenne år sednare uppdrog man honom förvaltningen af,landshöfdingeembetet i Abo och Björneborgs län, derifrån han år 1803 flyttades säsom styresman till Savolaks och Karelens län. Här öppnade sig ett rikt fält för den ädle mannens verksamhet. Denna trakt af landet, så litet uppodlad, så aflägsen från styrelsens centrum, så utarmad genom de ständiga krigen, för hvilka det varit em tummelplats, fordradel. af sin styresman en kraftig, outtröttlig vilja: Den fann det hos Olof Wibclius, Annu längel: :efde hans namn, älskadt och vördadt, ibland) ortens inbyggare; måhända minnes man honom ag. i MT a rr: I SE PA Ft Ab EVR der än i i Kriget utbröt emellertid. Det blef nu ettför-1. lubbladt arbete för Wibelius. Otroliga antträngningar kräfdes från myndigheternas sida ör att i hast kunna tillfredsställa allas anspråk, I Landtstormens uppbådande, anskaffandet af för-åder för armens behofver,transportforors förlelning m. m. fordrade af höfdingen en stän: lig. verksamhet. . Då fienden nalkades och våra värar hade dragit sig norrut, inträdde för Wixelius den svåraste tidpunkten. Af regeringen)! xeordrad att qvarstanna i länet för att värna! nvånarnes rätt, utsattes Wibelius för ständiga onflikter med det fremmande befälet. Hans ättskänsla, hans: oförskräckthet afvärjde dock rån invånarne mången olycka. Skalden har tecknat honom uti det ögonblick, lå han till ryska härens öfverbefälhafvare afifver det för sin öppenhet och manlighet be:anta. svar, som framkallade en vördnadens bugving af. fältberren. Till.att förhöja situationen åter skalden honom. personligen sammanträffa f ned Buxhöwden. Uti verkligheten torde deras): beröring i denna fråga varit endast skriftlig). Såsom bekant utgaf Buxhöwden från Hel ingfors en proklamation, daterad den 21 Mars 2 April) 1908, deruti han underrättar de finska pfficerare, som ännu kämpa i svenska armen,; tt de inom trenne veckor borde infinna sig:på Li itt,boställe, eller för landshöfdingarne anmöla in ankomst, vid äfventyr att, i motsatt fall, p plifva förlustiga lön, boställe och egendom. En krifvelse i samma ämne meddelades. Wibelius. Jan afgaf då följande ädelt hållna svar: H Till hans excellens grefve Buxhöwden!t åders excellens har, uti skrifvelse af den 2: lena månad, förordnat, att om, ) emot förmolan, någon af de vid finska armåen tjenande werrar officerare skulle öfver det conqveterade iinlands gräns blifva den. svenska armån följiktig och i inom den 25 April (11 Maj) innevarande år hos landshöfdingen i orten tillkänaagifva sin ankomst, så blifver i grund af proklamationen, daterad den 21 Mars Q April), 1) hittills innehafda lön genast för kejserlig räknivgsdisponerad; 2) all: dess egendom konfiskerad;, hvarföre jag egde att då publikationer om deras boställens, löners och egendomars för: renderande, efter behörigen förrättadt-invenm, utfärda. Den ofvannämnde proklamiar n känner jag alldeles icke, men uti hang kejserliga maj:ts namn har eders excellens offentligen försäktatsom bibehållandet af:-landets lagar, och tillsagt mig att under lagarne skydda alla länets invånare, som ej direkte uti militäriska operat oner deltaga. Deraf följer alltså, att jag ej kan underlåta hos hans excellens anmäla, hurusom våra lagar förmå, det ingen kan annans rätt förverka, ej mannen hustruns, ej äldenärer. borgenärers. 4 11 kap. giftermålsbalken af 1734 års lag förmår, att hvar eger sin sak ensam böta. t Onr nu de. i deras tjensteoch trohetspligt stadde herrar militärer åf finska armån förverkat deras egendom för ett brott, dem förut okändt, så förenar sig icke med lagen, att deras hustrur och deras borgenärer skola straffas, för hvad männer och gäldenärer brutit; och följaktigen ej hustrurnas lott i boet, ej borgenärernas försträckningar gå förlorade. Den konfiskation och utarrend rad söm NR är ålagd, sätter hela landet i förskräckelse och förtviflan. Jag flyr till eders excellens rättvisa, ädelmod och sublima tänkesätt, att behjerta det lidande, som oskyldiga menniskor af finska nationen allmänt skulle inblandas uti. E dets excellens. som upplyst känner ärans