Aftonbladet – 8 mars 1861, sida 2

var dess gudmor en resolverad person: hon ropade ett lika dundrande ,god vän — och så fick då i Guds namn den nye medborgaren passera. Efter den betan bådo alla fruar samma brinnande bön att inga fadderskap i desse onda tider måtte behöfvas. Andra historien härledde sig från der oemotståndliga fasa, som bonden, torparer och alla slags landtboer erforo öfver sjellprovianteringen, hvilken så ofta förekommer i krig, om än med mer eller mindre gode lämgfor. En särdeles betänksam matmoder, hvars gård låg närmast i vägen åt Skee-sidan,rcsolverade sig att förekomma intrånget i hennes icke alltför väl försedda visthu: Under denna ängslande tid voro, isynntrhet på landet, bekymren ökade genom fler: fönsbara smittosamma sjukdomar, särdees rödsoten. Så snart nu matmodern hade hört hvad som passerade vid Idefjorden, befallde hon sin man, hvilken vår hennes befäl underd: nig, att jemte alla barnen genast gå (i sängs. Härefter tillställde hon med verk ligen artistiskt öga alla möjliga obehagligt oordningar, icke blott i sjelfva rummet. utan äfven å de så kallade sjuke personligen. Slutligen förvandlade hon sin egen gestalt till en fullkomlig sjuklings och svarade på alla mannens och barnens enträgna frågor blott: Håll mun på er, tills jag säger lyss — då får ni börja jemra er så mycket ni vill och orkar. Hon hade -knappt hunnit sluta den sistv förberedelsen än ett hårdt gående hörde jemte ett slag på dörren och ett sträft: Reis op og lukk op dörn — er det döde folk herinde I : SLysst, ropade gumman, och släpp opp