Aftonbladet – 8 mars 1861, sida 2

en styfver till äldre dagar då han ej mera orkade framsläpa sig och sitt lilla kram. Men han hade väl handelsrättighet? frågar rigoristen, som ser på formen mer än på andan at en författning. — Handelsrättighet ! — huru skall en krympling. som ej kan sitta på en stol, ej komma upp från golfvet, kunna uppfylla föreskriften i handelsordningens 1 8 om att kunna tföra bok och räkning på det för handeln i allna änhet öfliga sätt? och hvarföre skulle det också vara så alldeles nödigt för det varulager, han ;r med sig i det lilla skrin han har fastbundet vid det lilla åkdon och han pikar fram med armstyrka? Huru skall han ock kunna förvärfva si rätt att försälja de småsaker hvarom stadgas i 4 8? Ty han är man och olyckligtvis ej qvinna, hvarom nämnde paragraf stadgar. Denne lagförgätne stackare, om hvilken vi dock vete att hans lynne är sådant att han ej vill göra: en mask förnär, måtte dock hafva, ansetts för en mycket samhällsfarlig varelse, somborde tillintetgöras; ty då han sistlidne sommarmarknad infann sig här i Gefie med sitt lilla skrin och för handel hade öppnat det vid ett hörn af torget, kom polisen och gjorde beslag på hela butiken, sopade in varorna i skrinet och förde det upp på rådhuset, dit äfven Erik måste släpa sig uppför trapporna vid varornas värderande — hela affären gick löst på nigot öfver 50 rdr. Sedermera måste han släpa sig uppför samma trappor för ransakning vid rådhusrättens andra afdelning. der han, lag och författningar likmätigt, dömdes sitt lager förlustig och till 20 rdrs böter. Erik Olsson besvärade sig häröfveri Svea hofrätt, men till följd af något i0rmfel blefvo besvären der ej upptagna. Först i dessa dagar har han fått del ar hofrättens utslag, försent att kunna deröfver anföra besvär. Han hiw således ohjelpligen förlorat sina varor och dessuv om i höter och rättegångskostnader ett ungefär 11 ka belopp med deras värde, så att han uppskatt.W sta hela förlust till omkring 100 rdr rmt.