Aftonbladet – 8 mars 1861, sida 2

— Följande berältelse, hemtad ur Norrlandsposten, är ett bevis bland många på det skråtvång och de absurditeter, som ännu vidlåda vår närimgslagstiftning : Öfver en stor del af medlersta och sydligare Sverge är bekant en krympling Erik Olsson från Bruun i Hedesunda socken, hvilken, mycket ofärdig i nedre delen af sin kropp, med benen hopdragna under sin kropp, ej ka: transportera sig fram annat än pikande sig fram på en liten kärra eller släde, eller ock hasande sig fram på sidorna af de hopkrympta benen; han är född af fattiga föräldrar år 1821 och skulle utan tvifvel legat församlingens fattigvård eller allmänheten till last, om han ej hittat på något bättre medel för sin vtkomst; men han gjorde det: han förskaffade sig några artiklar, mest s. k. nålstolskram, af hvars försäljning han beredde sig en tarflig utkomst, och mången köpte af den hederlige Erik med det goda lynnet och sin förtröstan på försynens skyddande hand heldre än af någon annan kringvandrande försäljare af dylikt för att med detsamma göra en goilgerning. Så har han handlat och vandlat på landet oc på marknader i flera år utan att det fallit någon in att deri se något riksförderfligt, utan tvärtom att det var ganska rätt gjordt af Erik Olsson att på det enda sätt han kunde bereda sin utkomst och äfven, om igt, bespara sig ere AROR