Aftonbladet – 23 februari 1861, sida 3

jsjelfva lifspunkten i samtidens religiösa och kyrkliga arbete, detta oberoende predika dessa män så, att man, hvilka åsigter man än må hafva om deras kristendomsuppfattning för öfrigt, måste erkänna dem 1 den Tpunkten föra tidens talan. Vill man alltså göra sig förtrogen med de ädlare yttringarne af kristendomens lif i vårt århundrade, så anse vi dessa mäns arbeten icke af någon böra förbigås. Det är Jen i samtidens anda uttalad protestantism inom protestantismen, en ny metamorfos al Tkyrkan, i den andliga uppfattningen af densamma, som för hvar och en, hvilken delar den af Renan uttalade, af oss i föregående artikeln citerade öfvertygelsen om kristendomen såsom framtidens religion, måste befinnas vara ett nödvändigt genomgångsstadium i den religiösa utvecklingen. . Hvad Colanis religiösa föredrag särskildt beträffar, så äro de alla hållna i den här ofvan angifna andan. Man skulle kunna kalla dem fillsammanstagna karakteristiker öfver samtiden, sedd från den kristliga synunkten. Samtidens svagheter äro blottade på ett sätt, som vittnar om den rikaste lifserfarenhet. Men på samma gång som han engifver samtidens lidamden och lidelser, angifver han äfven botemeålen, och, man må nu känna sig öfvertygad om dessas verktamhet och ofelbarhet eller icke, man skall dock svårligen sjelf kunna angifva några bättre. Man måste med honom antaga Kristus eller afgjordt förneka honom. Detta antingen-eller må nu afgöras huru som helst: men redan det att allt skarpare framhålla den punkten, att allt mera oemotståndligt bringa samtiden att inse, det detta dilemma nödvändigt måste lösas, för att vi skola kunna få någon ro, — redan detta är något, för hvilket en mans lif gerna må offras, och det är ett sådant offer som Cofani, att döma af hans arbeten, synes beredd och i färd med att göra. Frågar man oss, hvilken sida af den religiösa verksamheten som Colani i dessa sina föredrag mest framhåller, känslans och fantasiens renarde, qvalens tröstande, tankens redande eller samvetets väckande, så förklara vi honom visa sin egentliga styrka i de begge sistnämnda afseendena. Han har föga att gifva oss till tröst. Än mindre bjuder han på deklamationer och fantasiutflykter. Hans uppgift är att upplysa samt att väcka samvetet, och detta gör han med en klarhet och tillika en värma i framställningen, som måste göra honom till en vän för hvar och en, som med honom kommer i andlig beröring. Åvrlighet mot sig sjelf är den genomgående grundtanken i alla hans arbeten. En af Colanis starkaste sidor är det psykologiska skarpsinnet och förmågan att klart och gripande teckna psykologiskt fattade föremål. Han är i detta hänseende hvad man i-konstnärligt hänseende kallar realist. Att göra en viss historisk karakter till typ för ett visst själstillstånd, och attframställa detta i dess finaste skiftningar, för att på sådant sätt väcka åhöraren till medvetande af sig sjelf, — deri ligger ett af hans mest utmärkande drag. Så har han förstått att framställa en del af de historiska personligheterna från kristendomens första tider, såsom Judas Ischarioth, Johannes döparen, Festus, Agrippa, Paulus i en dager, som ovilkorligen måste med sitt klara ljus starkt slå an på hvar och en i sjelfmedvetande ärligt kämpande menniska. Å andra sidan tecknar han i allmänna drag menskliga själstillstånd samt hela tidskiftens karakter med en kraft och en höghet i uppfattningen, som göra det djupaste intryck. Så i de föredrag, som behandla Friheten, Smärtan, Gemensamheten i det goda och i det onda, Hädelse mot anden, Den sanna storheten, Babylons fallk m. fl. Vi hafva varit utförligare än man i en tidning i allmänhet anser sig böra vara i fråga om en predikosamling, Vi hafva möjligen gjort oss skyldiga till det felet attj hafva behandlat dessa Föredrag såsom en litterär produkt och dermed möjligen i somligas tycke degraderat dem eller betraktat dem från en för låg synpunkt. Men ett föredrag, det må nu hållas i predikostolen eller Tatedern, är dock i hvad fall som helst alltid ett menskligt verk och hemfaller sålunda under mensklig domstol. Vi kunna icke underlåta att uppmana hvar och en, som drifves af behof att göra sig förtrogen med de bättre företeelserna på det religiösa området, att göra Colanis bekantskap, — så mycket mer, som dennes verksamhet ej är en lösryckt företeelse, utan står i samband ned den stora rörelse inom protestantismen. vf hvars utgång detta århundrades karakter religiöst hänseende utan tvifvel kommer utt i väsendtlig mån bestämmas. Bidrag til den danske Nations Karakteristik i Billeder fra Krigen 1848—50 ved Soplas Schack. (Köhvn 1860.) Det krig, som Danmark. utkämpade :mot .yskarne för ett årtionde sedan, har framsallat en litteratur af berättelser, minnen och skildringar, författade af personer som leltagit i kriget.. Det synes, som sulle icke mycket nytt vara att hemta på dette ält. Och likväl är det lilla arbete, hvilket