Aftonbladet – 22 februari 1861, sida 3

deruti prygelsträffet qvarstår som en ruir från fordna råare tider. Dessa utdrag ur våra nu gällande krigs. artiklar torde tillräckligt visa olämplighete: af att en nationalbeväpning ställes i samm beroende af dem som de; hvilka ensami egnat sig åt krigarekallet, men insändaren vill äfven till slut, såsom kraftigt stöd fö hvad han här yttrat, åberopa den lag, som gäller i dylika fall för en redan i vårtland organiserad national-beväpning, nemligen Gotlands nationalbeväringt, och tager han sig friheten att rekommendera denna till begrundande af alla dem, hvilka nu umgås med den fosterländska tanken att kunna ordna ett nationalförsvar, och hvilken lag nu gällt i 48 å 49 år, och med afseende pi hvilken erfarenheten sålunda vitsordat at den ej medför några vådliga följder. Denna lag innehåller några modifikationer uti våra krigsartiklar, i afseende å des sas tillämpning vid Gotlands nationalbevä ring och återfinnes bland annat uti Kongl. Maj:ts nådiga bref af den 21 Mars 1811 ocl nådiga cirkulär af den 26 November 1812. hvarutur insändaren vill anföra det histo riskt betydelsefulla att prygelstraffet ej få ådömas någon man i denna nationalbeväpnint — och att om någon der blifvit arresterac kan icke högste befälhafvaren ens förvis: målet till domstol, utan att först höra hvac tvenne. officerare af högsta graderne uta; beväringsmanskapets eget befäl, hvilka icke vit staben äro tjenstgörande, derom hafva at säga. Skulle insändaren genom hvad han nm framlagt tiil allmänhetens begrundande lyc kats sprida något ljus i saken, hoppas ha derigenom hafva uppfyllt en fosterländsk pligt, som kan förekomma en missriktninc i en så stor fråga som den om grunden til en rätt ordnad nationalbeväpning, och hvilken bör bättre vårdas, än att man i sjelfve stiftelsen nedlägger fröet till dess upplösning, och sålunda bortfuskar en stor ide, hvilken, väl vårdad, kan blifva af oberäkneligt gagn för fosterland och konung. i F. d. officer.