Aftonbladet – 21 februari 1861, sida 2

uppblomstring för den lilla gränsstaden drömdes isynnerhet under de ängsligt långa och sömnlösa nätterna, då vännens ur så ofta rådfrågades och vändes mellan händerna, och .det klockslag .under nervös oro afvaktades då det holländska klockspelet skulle liksom med.en dödspsalm begrafva den timma, hvilken utgått ur lifvets tidräkning. I detta spelande, der menniskotanken gifvit lif, men ingen menniskohand rörer sig, ligger någonting så vemodigt och tillika febergifvande, att det väl låter törklara sig att de sjuke måste deraf lida både till kropp och sinnen; Utanföre den sjuksal, der :svensken hade: sitt läger, stod en sådan klocka, och det var särdeles en natt då han i verklig ångest (en: känsla fullkomligt ny. för honom sjelf) afvaktade tolftimmans knäppning och den derpå efterföljande hemlighetsfulla midnattskonserten. Öfver det långa rummet kastade nattlamporna sitt bleka sken, ensligtirrande mellan de skuggor, som omflöto alla dessa hvita sängar med sina för det mesta i sömnens armar slutna innehafvare. Sjukvakterskan sof tungt i sin länstol, och tystnaden afbröts endast genom en då och då sakta utandad jemmer från en döende man, som snart hopfer få ge sig af på en bättre lång-tur än an hittills försökt. Kan jag vara dig till hjelp, kamrat? frå: gade ynglingen från Nordsjön Östersjöns gamle son, som låg honom närmast. Ett vänligt nej, tack du, och några snart derpå lugnare andedrag tillkännagåfvo att älven han somnat. Med allt mera sammanpressadt bröst lät den -unge svensken sin blick sakta glida fram mellan dessa läger, der sönerna af så många nationer under vaket tillstånd bådo och svuro