Aftonbladet – 19 februari 1861, sida 3

målsenliga grunder för det andliga arbetets fördelning saknas. Enligt den praxis, som nu är gällande, tillhör det väl kyrkoherdarne ensamma att besörja pastoralvården och expeditionsgöromålen, vid hvilka sistnämnda i vissa församlingar biträde lemnas af komministrarne, äfvensom att ansvara för predikoskyldigheten under högmässogudstjensterna, samt komministrarne att bestrida otteoch aftonsångspredikningarne, altartjensten under högmessan samt morgonoch aftonböners hållande, äfvensom att gemensamt med kyrkoherdarne hålla busförhör. Men om skyldigheten och rättigheten att verkställa öfriga presterliga förrättningar finnes inga allmänt gällande föreskrifter, lika litet som om fördelning mellan församlingarnes prester och själavården i öfrigt. Härigenom kan inträffa, att då i en församling de flesta der anställde presters tid sällan och blott undantagsvis upptagas af andra göromål än de regelbundet indelade predikoturerna och de till allmänna gudstjensten i kyrkorna hörande förrättningar, som äro gemensamma tjensteåligganden, de öfriga presterna blifva alltför mycket af tjenstegöromål öfverhopade. För riktigheten af de åsigter komiterade sålunda uttalat, hemta komiterade stöd äfven af den bland de till komiterade öfverlemnade handlingar befintliga. af hufvudstadens komministrar till rikets ständers justitieombudsman den 7 Juni 1855 ingifna ekrift, deruti de oförbehållsamt uttala sitt djupa missnöje med sin godtyckliga ställning, äfven i afseende på presterlig verksamhet. Måhända torde dessa skäl ensamt tala tillräckligt för komiterades här nedan framställda förslag till församlingarnes distriktindelning. —(Forts.)