Aftonbladet – 19 februari 1861, sida 3

full gala och med alla sina ordnar på bröstet; sjelfva kammartjenaren hade fyra kors och-en medalj. På så mycken herrlighet hade de beskedliga borgrarne icke bespetsat sig, de hade gått hemifråu i sina hvardagskläder, som kunde vara mycket bra att göra revolution uti, men som togo sig mycket illa ut midt ibland de lysande uniformerna. Detta märkte de deputerade nu först, och blefvo mycket flata deröfver, och fastän Fritz Kranich var den yngste, sköto de båda andra honom framför sig, derför att han åtminstone hade en svart rock på sig. Hans Dutchlaucht stod dyster och tyst lutad emot ett marmorbord. Nu rätade han ut sig i hela sitt majestät och sade: Det är i dag första gången under loppet af århundraden, som Mäusebiättels borgare närmat sig Vårt slott på ett sätt, stridande mot den underdånighet som trogna underåter äro sin landsherre skyldiga. Viskulle kunna kräfva eder till strängt ansvar der:ör, men Vi äro icke allenast landsherre, Vi äro tillika landsfader, och Vårt faderliga hjerta sluter sig icke till för Våra barns klagan, äfven om det känner sig djupt såradt. Hvad viljen 1? . Den stackars Kranich blef nu framknufad. Han hade förkylt sig illa, den stacaren, och det dröjde länge innan han sluade att hosta och harkla; slutligen började van I Allerdurch ... aders Durehbla lerute, som vi hi Eders furstliga Durch ... t! Vin det-vill säga, de me ha valt... nej! .. som a valt oss... elle Aros som. sOmM...s Prat!? sade smeden oc honom bakom sig. BEders Durchlaucht! Kort och godt: det går åt hellfvete med hela konkarongen, om inte ..? Här afbröts: smeden uf en knuff i ryggen