Aftonbladet – 19 februari 1861, sida 3

41:0 att allmänna kyrkovisitationer hållas i hufvudstaden, liksom i öfriga svenska församlingar; 2:0 att det ordinarie presterskapets lön bestämmes genom konventioner; 3:0 att de extra ordinarie presterna erhålla skäligt arfvode; 4:0 att pastorerna i möjligaste måtto befrias från de för deras kall främmande göromål; 5:o att barnens undervisning äfven under den tid, som förflyter emellan utgången från folkskolan och nattvardsberedelsen, må blifva en offentlig angelägenhet; 6:0 att husförhören må hållas icke i sakristian, utan i husen, och förhörsrotarnes antal ökas; 7:0 att flyttningsförhör med tjenstehjon allmänt anbefallas, och 8:0 att gudstjensttiderna förändras till närmare likstämmighet med nuvarande lefnadssätt.? Sedan på K. M:ts befallning i remiss af den 7 Maj 1851 utlåtande öfver rikets ständers framställning blifvit afgifven af hofkonsistorium den 25 Oktober samma år och al Stockholms stads konsistorium d. 9 April1853, anbefallde K. M:t öfverståthållareembetet att, efter samråd med deputerade från kyrkoråden i Stockholms församlingar, med utlåtande inkomma. Denna föreskrift fullgjordes genom en den 19 Mars 1856 atgifven underdånig skrifvelse från öfverståthållareembetet, hvari nämnde embete, efter alt hafva redogjort för kyrkorådens deputerades åsigter, med alscende på rikets ständers framställning om en förbättrad själavård i hufvudstaden, bland annat, förklarade att det, lika med rikets ständer, funne att själavården ej vore nöjaktigt ordnad, samt att orsakerna dertill måste sökas i församlingarnes folkrikhet, det ordinarie presterskapets otillräcklighet för omsorgen om församlingarnes enskilda medlemmar samt olämpligheten af det nuvarande aflö ningssättet. Till följd häraf önskade öfverståthållareembetet hemställa, om icke de öfverklagade olägenheterna kunde afhjelpas derigenom: att hufvudstadens församlingar fördelades i distrikter, hvardera innefattande vissa qvarter med omkring 2000 å 2500 personer med en ordinarie prestman: eller komminister för hvarje distrikt, hvilken prestman, under kyrkoherdens inseende och med orubbad skyldighet för denne att vaka öfver församlingens pastoralvård i dess helhet, skulle cga att den egentliga själavården i distriktet besörja, dock utan inskränkning i enskildes rättighet att, utom till husförhören, till presterliga förrättningar kalla den prestman de önskade, på grund at hvilket förslag det blefve obehöfligt att med bestämda arfvoden på det allmännas och församlingarnes bekostnad förse extra ordinarie prester; att till vinnande af större enhet i den ecklesiastika styrelsen i hufvudstaden hofoch stadskonsistorierna borde förenas under ordförande af en biskop eller superintendent samt att lönerna för det bestämda presterskapet gjordes till en för Stockholms kommun gemensam angelägenhet och bestriddes ur en för hela staden gemensam kassa, hvartill nödiga inkomster borde beredas, dels genom en lindrig kapitulationsafgift och dels genom bidrag på grund af fast egendomsärde och inkomster såväl af rörelse och löner som at utlånta kapitaler. Härjemte föreslog öfverståthållareembetet nedsättande af en komite för att med ledning af de upplysningar, som kunde från församlingarne infordras, upprätta ett på säkra grunder stödt förslag. Af förenämnde anledning uppdrog K. M:t åt öfverståthållareembetet, Stockholms stads konsistorium och Stockholms sockenstämmonämnd, att hvardera utse tvenne personer för bildande af ifrågavarande komitt, hvilken så skyndsamt som möjligt skulle utarbeta och till K. M:t inkomma med förslag: till en förändrad organisation af själavården. Hr underståthållaren de Marå förordnades till ordförande för komiten. Sålunda organiserad kom komiten till stånd, men af uppgifna skäl, deribland an-J. nat omförmäles af hr de Marc särskildt, att anledningen till den tidsutdrägt, som med arbetets afslutande förelupit, varit beroende på honom och föranledts deraf att hans tidl. varit af andra embetsåligganden alltför träget upptagen, har det underdåniga utlåtandet ej Mblitvit färdigt förr än nu. Efter denna recit öfver komitens tillkomst: och verksamhet öfvergå de komiterade till redogörelse för sitt uppdrag, hvarvid först i anmärkes, att komiten på grund af Kongl. M:ts bref af den 13 Juni 1856 ej ansett sig böra ingå i hufvudsaklig pröfning af annat, än de hufvudpunkter, som K. M:t i nämnde bref förklarat böra vara föremål för sjelfva öfverläggningarne, nemligen 1:0 församlingarnes indelning i särskilda distrikter, 2:0 tillökande af det ordinarie presterskapets antall, samt 3:0o förändrade grunder för dess aflöning. Med afseende på den första frågan, eller: hufvudstadens territorialförsamlingars indelning i distrikter, yttrar sig komiterade sålunda: Att de anse hvarje hufvudstadens territörialförsamling böra mdelas i särskilda di-J: strikter, inom hvilkas behörigen utstakade och fastställda gränser en ordinarie prest skall få sig anvisadt att på eget ansvar verka för utbredaads at en saun kristendom och handhatva den egentliga själavård, hvilket är nära nog omöjligt då, såsom för närvarande är fallet, bestämda och ända-l mr HH mm 2 mm . oo Aa