Aftonbladet – 18 februari 1861, sida 3

med svart toffs. Broderade strumpor samt stöflar af gult eller rödt skinn betäckte hans ben och fötter. På fredagarne, då han begaf sig till moskeen, bar han en lång hvit eller grön rock öfver sin vanliga drägt, och om vintern skyddade en röd pels, kantad med svarta lamskinn, honom mot kylan. I krig bestodo hans vapen af svärd, dolk, ett par pistoler och en studsare. Tvenne tjenare redo bredvid honom, hvardera förande ett par pistoler och en studsare till Imams bruk. Denna befattning betraktades af bergsboerna såsom mycket ärofukl, och om en al dessa tjenare dödades, blef han genast ersalt af en annan. Schamyl ansågs såsom den bästa ryttaren bland ettryttarefolk, och hans hästar voro de starkaste och snabbaste, som kunde erhållas. Imams själsegenskaper tillhöra den högsta arten af asiatisk förträfflighet. Han berömde sig sjelf af sin sanningskärlek. Han var fåordig, tålmodig, skarpsinnig, klarsynt, politisk och menniskovänlig; kall till sitt yttre, men ömsinnad, då hans känslor anslogos. Han begagnade inga titlar, utan utbytte du och digt med den simplaste bonde. Han var återhållsam och åt alltid ensam. Hans föda bestod af mjöl, mjölk, frukt, ris, honing och tå; han smakar sällan kött. Han sökte undertrycka allt slags yppighet, och äfven der jordens största potentater visat sig maktlösa, var hans inflytande mycket stort. Att röka tobak har i långliga tider varit ettlika stort behof för tscherkessiern som för turken; men Schamyl förbjöd det och befallde, att de penningar, som dittills bortkastats på tobak, skulle användas till inköp af krut. Han blef åtlydd. Hans seder voro rena, och han tillät inga svagheter hos andra. En tartarisk qvinna, en barnlös enka, lefde tillsammans med en lesgier, som gilvit henne äktenskapslöfte. Hon blef hafvande. Schamyl lät anställa ransakning med henne, och då sanningen uppdagades, lät han halshugga både henne: och hennes ålskare. Den bila, hvarmed denna exekution verkställdes, förvaras såsom en kuriositet af vicekonungen i Kaukasus, furst Bariatinsky. Schamyl hade fyra hustrur; men af dem dog Patimate år 1839, och en annan försköt han, derföre att hon ej skänkte honom några barn. Han beviljade icke sina hustrur någon rang eller utmärkelse. Han var snarare deras herre än deras man. Från 1834 till 1859 — i tjugofem år — vågade han, kämpa mot Rysslands utmärktaste härförare och gjorde det land, hvaröfver han herrskade, ull on af de strängaste militärskolor i veriden. Hans fiendskap var sådan, att inga nederlag, förluster eller försakelser kunde minska den, inga erbjudna fördelar, huru lysande de än voro, kunde vagga den till sömns, till dess han slutligen, jagad från ett fäste, hittills ansedt såsom ointagligt, till ett annat, hvilket betraktades såsom ännu mera otillgängligt, på Ghanibs bergshöjder suckade farväl åt sina förhoppningar och gaf sig, för att rädda lifvet åt endast en handfull tillgifna följeslagare, hvilka trots motgångar och olycka ännu förblifvit honom trogna. Lyckligtvis har äfven kriget för längesedan upphört att vara skaädelystet, grymt och hämdgirigt. Den fångne imam har fått en stor pension anslagen åt sig, äfvensom ett residens i staden Kaluga. Kaluga behagade Schamyl för sina skogar, berg och bråddjup, hvilka påminna honom om Kaukasus. Det åt honom förhyrda huset har tre våningar. Han har valt den öfversta åt sig sjelf, upplåtit den mellersta åt en af sina söner och den nedersta åt en annan son. Af de sex rummen i öfversta våningen inneha hans döttrar, som bo hos honom, fyra, d. v. s. hvardera af de båda unga döttrarna har två rum. Dessa sex rum äro ganska enkelt möblerade med stora soffor eller divaner, samt prydas ej af en enda tafla eller ens af någon spegel... Imams enskilda rum b.gagnas såsom studerkammare, bönrum och sängkammare. En stor divan, en länstol, ett skrifbord, ett spelbord, ett bokskåp, en tvättställning och en dyna att knäböja på under bönestunderna utgöra dess möblering. Den mellersta våningen, som är upplåten åt Rasy Mahomed och hans hustru Kerimate, hvilken uppgifves vara mycket vacker, är prydd med speglar, draperier, mattor och bronzer; Kerimale har ännu ej anländt, men Sehamyl har anmodat furst Bariatinsky att söka utverka uillåtelse för henne att komma till sin gemål.. Vid sin ankomst till Kaluga besökte schamyl några af ställets embetsmän, talade länge med erkebiskopen, intresserade sig mycket för detaljerna i det ryska soldatlift vet och besökte med stor uppmärksamhet varnisonsregementenas kaserner: Beröringen mellan denna naturens son, som är begåfvad med elt omfattande och Jjust förstånd, hvilket endast hålles fånget af medfödd vidskeplighet samt vårt konstlade lif, är ganska ntiressant, likasom hans patriarkaliska vanor och besynnerliga sympatier och antipatier. huru främmande för allt, emedan han ej förstår någonting af det som omger ho iom: idagalägger han dock mycken takt i sina nandlingar; och de ord han ställde tilherr Runowsky (hvilken vi ha att tacka för åtskilliga af dessa detaljer), då denne officer illträdde sin plats, sprida på ett intressant sätt ljus öfver hans själsstämning. Då det behagar Gud, sade han, att göra ett barn noderlöst, ger man det en vårdarinna, som skall ersätta modren, förse det med föda och släder, tvätta det och bevara det från skada. Om barnet fortfar att vara vid god helsa, muntert, renligt och lyckligt, prisar en hvar vårdarinnan; man säger då, att-hon gör sin skyldighet och älskar barnet. Men om den nöderlösa är sjuklig, smutsig och trasig, är let ej. barnet vi klandra derför, utan vårlarinnan, som försummat det, :ej undervisat let och ej älskar det. Jag är en gammal nan, men jag är en främling här. Jag förK-EREnA 1 TAR NR AR IR NR FS De