Aftonbladet – 18 februari 1861, sida 2

Bref från Eörenhamn. Den 12 Iebr. Den höga förbundsdagen i Frankfurt har alltså för några dagar sedan gjort slag isaken och man kan nu om sex: veckor vänta sig att det gamla hotet om en exekution i Holstein blilver till allvar. Ända ini sista jgonblicket. gick man här med den illusio: aen, att förbundsdagen skulle vid protokollsjusteringen åtra sig och till och med några af de utländska sändebuden härstädes trodde sig kunna försäkra, att vederbörande i Frank: urtskulle. besluta sig till att i stället för nn arme sända en ?exekutionskommissarie?, men allt detta har tillräckligt visat sig vara väder och vind, det militära hesättandet af Holstein står numera, som sagdt, för dörren och man har några veckor för att bereda sig derpå. Den tidningsstrid, som här har uppstått om huruvida man nu skall möta den tyska vapenmakten redan vid: Elben: i stället för vörst vid Eidern; och: förklära exekutionen som invasion och krig i stället för att upp: taga stridshandsken först vid Slesvigs sydgräns, synes mig i det hela taget skäligen orkeslös, framför allt derför, att inan afgörandets timma kommer, mycket kan hafva så gestaltat sig, att hela denna fråga blifver satt i ett endast mycket underordnadt rum. Här försiggå saker, hvilka i hvad fall som helstvida mera förtjena att fästa den allmänna SNR och äfven er. Ni skall icke döma efter pressens skaplynne i det hela taget, sådant det för ögonblicket visar sig härstädes. Det skulle vara er svårt att af tidningarnas hållning göra er ett riktigt begrepp om huru tankarna här egentligen stå ; några organer tyckas icke ännu riktigt hafva tagit sitt parti, andra låta ganska lugnt förhillandena utveckla sig som de kunna, andra ändtligen endast söka att förvilla den allmänna meningen: Men jag tror mig med god grund kunna säga, att stämningen, framför allt utom hufvudstaden, är en helt annan än tidningarnas sällsamt odeciderade, skiftande eller med flit bortkollrande språk låter en ana. Hvarje dag och timma gifver mera bestämdhet och styrka åt den mening inom hela landet, att ögonblicket ovilkorligen fordrar en Tegeringsätgärd hvarigenom slut göres på helstatens elände och Hotstein definitift utsöndras från monarkien, än mera, att ett tillfälle dertill just nu är inne, sådant, som kanske aldrig mera återkommer, och att i fall detta försummas, försummas möjligen sjelfva Danmarks yttersta räddning. Dannevirkeföreningen? kommer i dessa dagar med ett öppet uttalande härom, grundadt framförallt på hvad den genom sina redan organiserade förbindelser med provinserna haft rikt tillfälle att erfara; i sjelfva verket är påtryckningen från landsorterna i detta afseende så stort, att i fall man gjorde sig obetingadt till tolk för dessa extremer, skulle man lätt löpa fara för att skjuta öfver målet. I Slesvig sjelf är rörelsen inom den danska befolkningen icke minst liflig och i sin riktning bestämd; der athålles i morgon ett möte i Flensborg af samtliga verkligen dansksinnade ledamöter af den slesvigska ständerförsamlingen jemte åtskilliga andra fosterlandsvänner, och det kan antagas att dervid blifver fattad en öfverenskommelse om offentligt framträdande med vissa ytterst deciderade fordringar, ställda till regeringen. Holsteins utsöndring är från alla håll af landet det rop, som öfverröstar hvarje annan fråga för dagen, och detär: mer än troligt, att ministåren Hall i denna stund icke behöfväör anstränga sina hörselorganer så fasligt mycket, för att förnimma ett eko deraf ätven-från vissa främmande kabinetter. Vid sådant förhållande; hvad spekulerar