Aftonbladet – 18 februari 1861, sida 2

ministeriet Hall egentligen på? Det borde vara intressant att veta. Det, att man icke med större visshet vet det, skulle kunna synas tala för den tydning, att ministören i sjelfva verket — alldeles icke spekulerar på något; dock, häri kan man misstaga sig, ty en minister vet att dölja sina tankar, när högre politiska hänsyn sådant fordra. Ett enda tyckes. man kunna antaga med skäligen god grund; att — den icke spekulerar på utsöndringen. Några gå längre. Det har i de sista dagarna rsäkrats, att i statsrådet häftiga debatter förekommit, deraf resultatet blifvit ett beslut, utan reservation :;rån någons sida, om att ännu inom; de sex veckornas utgång inkalla de holsteinska ständerna. Hvad villman med de holsteinska ständerna? Detta är frågan. Några tro sig med säkerhet känna, att meningen härmed icke är någon annan, än att — förelägga dem ett nytt helstatsförslag!! Det är detta förslag; hvarmed Monrad redah ett år gått hafvande, ett förslag till en förändrad riksrådsinstitution med 2 kamrar, ett folkvaldt hus, ett annat i form af en kungavald pärskammare. Jag må nu tillägga så gerna strax, som sist, att jag betraktar denna version som temligen otrolig, emedan det dock är svårt att föreställa sig att regeringen. skulle-ha mod till att på detta sätt besvara det allmänna ropet på Holsteins utsöndring. Dock har jag velat nämna detta rykte, för att i värsta fall hålla -er förberedd äfven på det absurdaste och i sådant fall då äfven på möjligheten af en sådan replik från det danska folkets sida, hvilken kunde tänkas närmast i genren af hvad man kallar en revolution: Kunde tänkast, säger jag, men jag må tillstå, man kan också tänka sig mycket annat, man kan till och: med tänka sig ett folk, som ganska lugnt lägger sig att sofva om qvällen och följande morgon vaknar — utan fädernesland. Naturligtvis — säger man — skola holsteinarne afslå det nya helstatsförslaget, så framt det blefve dem förelagdt. et är möjligt, men man har dock lof att ponera det motsatta; det kan förroskull komma an på en enda röst. Jag önskar för öfrigt icke för närvarande uppehålla mig vidare vid denna sak, hvarom eljest mycket kunde vara att tillägga, ty jag måste ännu, som sagdt är, betrakta hela denna version som temligen lös. Om få dagar torde vi hafva visshet om det ena eller andra. Jag slutar för i dag med att meddela er något mera glädjande, än alla, ministårens helstatsfunderingar, nemligen ett: af 39 härvarande slesvigska studenter till krigsministern ingifvet-andragande af verkligen ganska ta lande innehåll. Aktstycket lyder in-extenso sålunda: Ers excellens! Då krigslågan sista gången tändes i vårt fädernesland, befann sig. nästan hela den studerande ungdomen från Sönderjylland (Slesvig) vid Kiels universitet. — Upplärdå af tyska professorer i falska statsrättsliga grundsatser, ställde sig studenterna från Kiel främst i upprorsmakarnes leder i kampen mot sin konung och sitt fädernesland. — Upproret blef: lyekligtvis kufvadt, oaktadt det kraftigt understöddes af Tyskland, och Sönderjylland återfann sig sjelf efter en läng tids förtryck och förvillelse. Det är denna omständighet, som de slesvigska studenterna vid Köpenhamns universitet hafva att tacka, för att de ej som sina föregångare hafva blifvit tyska, utan danska. studenter, för att de ej som de förra hafva blifvit undervisar de i lögn och upplärda till mened. — Kriget hotar att åter bryta löst öfver vårt få dernesland: Denna -gång är det icke landets egna undersåter; som gripa till vapen mot sin konung; en öfvermäktig fiende, som i de sedan upprorets undertryckande förlupna åren icke har försmått något medel till att hos Sönderjyllands befolkning väcka hat och missnöje mot H. M:ts regering, hotar nu med att anfalla denna urgamla del af Danmarks rike. —I erkännandet häraf hafva vi undertecknade, genomträngda af en lefvande hängifvenhet för vår konung och den varmaste kärlek till vårt fädernesland, funnit en uppmaning och en förpligtelse till att under en möjligen förestående strid med Tyskland ställa våra krafter till ers excellens rådighet.— Vi taga oss derföre friheten att vända den bön till ers exc., att vi, så snart det för iäderneslandets. försvar kan påfordras, måtte blifva användai den tjenst, till hvilken hvar och en-af oss särskildt må befinnas bäst egna sig. Krigsministern hår med glädje och erkänsla antagit de slesvigska studenternas tillbud. S. B. ET JT ROR 7 ft Gt