Aftonbladet – 18 februari 1861, sida 2

båda sidor under sandstenen, som bildar grunden till båda dessa berg. ; Vid ändan af Dettern skulle en förtruftlig i hamn kunna inrättas. En vågbrytare vid Wenersnäs eller inloppet till kanalen blefve måhända nödvändig att uppföras, hvartill materialier i det närliggande berget rikligen finnas. Derigenom att denna kanal gjordes någorlunda djup och bred, synnerligast der den utmynnar i Wenern, vid Detterns hamn äfvensom vid genomskäringen af Wenersnäs, skulle vattenständet ofelbart kunna. regleras; och som denna: hamn ej komme att blifva utsatt för någon is; eller sjögån, , erfordrades vid mynningen till ts loppet ej något så kostsamt slusseller kajar-: bete, enär vanliga trälyftslussar skulle kunna användas. Jag öfvergår nu till frågan, huru medel härtill skall kunna beredes. ; 4Det är uppenbart, såsom jag ock närmare skall söka visa, att den stora földvinning som; skulle uppstå genom Wenerns sänkning till det: vattenstånd som jag nämnt, innebure en betyd; lig nationel vinst, i betraktande hvaraf ej ett ringa belopp skulle kunna antagas af rikets ständer blifva beviljadt, och af samma orsak, eller med hänsyn till nämnde ofantligt stora landvinning, torde lätt ett bolag af strandegare, som hafva det största intresset i ett sådant företag, men äfven af andra kunna bildas. Då de kanaloch slussafgifter, som nu erläggas vid den så kallade Carlsgraf, komme att upphöra, vore det billigt att dessa, ehuru något reducerade, erlades för genomfarten af den föreslagna kanalen, och borde äfven hamnumgälder vid Dettern kunna påräknas, liksom det vore i sin ordning att de med blockar lastade och till Trollhättan destinerade fartyg erlade någon tull, då de dit utan hinder af slussning kunde gå. Den sandsten, som erhölles genom; sprängningen, blefve af icke ringa värde och den sjöbotten, som kom i dagen. hade väl ej så obeaja fynd af förolyckade malmlaster att eruda. Jag inser nog att utförandet af mitt förslag kommer att stöta emot många invändningar och svårigheter, äfvensom att ej så få stridande in:ressen deraf blefve en följd. Jag vill ock uppiaga de hufvudsakligaste skälen, som kunna anföras mot förslagets utförande: Kanalens storlek, både i afseende å längd, bredd och djup, blefve säkert ett kostsamt arbete. Hamnanrne till de vid Wenern belägna städer inge utflyttas; enersborg :skulle förlora den rörelse, som et nuvarande inloppet från Wenern tillskyndar lenna stad. Jag ställer dock -häremot de många tusen unnland odlingsbar och bördig jorth som genom denna Wenerns sänkning skulle uppstå, lels i det att den nuvarande vattensjuka strandjorden blefve fullkomligt drainerad, dels genom den stora ytterligare -landvinning som blefve odlingsbar, och hvars värde väl fullt ut skulle betäcka arbetskostnaden. I denna stora landvinning ligger äfven en riklig ersättning för de äder, hvilkas hamnar måste utflyttas, och den rörelse, som Wenersborg förlorade, borde väl ej utgöra något hinder för ett så allmännyttigt företag. Det vore heller ingen ringa fördel för seglationen, att den, utan hinder af slussar, xundefortsättas till och från Trollhättan, hvarJörutan vattenståndet i Wenern under alla förhållanden med -säkerhet kunde regleras. Hr Keiller tillkännagaf det han, vid sammanmanfattandetaf sitt förslag, icke afvetat att undersökningsåtgärden var lemnad i friherre Ericsons händer, och förklarade nu att han vore dermed på det högsta tillfredsställd. Komiten beslutade emellertid att hr Keillers förslag skulle i afskrift tillställas friherre Ericson till det afseende, som derå kunde fästas. Efter vidare rådplägning i de ämnen, som röra hufvudfrågan, blef den åsigt gällande, att komiten för närvarande icke kunde vidtaga några åtgärder, utan borde afbida friherre Ericsons förslag, hvilka, sedan de ankommit, skulle zenom tryck tillställas komitns ledamöter och Sfriga i frågan intresserade personer, hvarefter ordföranden egde att sammankalla vederbörande till nytt sammanträde i Wenersborg, som troddes kunna inträffa i slutet af nästkommande April eller början af Maj månad. omitens ledamöter åtskildes. härefter.