Aftonbladet – 15 februari 1861, sida 3

UlbkUu IULUDULLU SLUT AUJjEHUL krk öre — oHlar terielt bistånd med afseende på Slesvig, men deremot blott moraliskt understöd med afseende på Holstein, alltså gemensam sak med Danmark i skyddandet af dess område (och jag tror mig kunna tillägga: deri inbegripet äfven dess grundlags okränkbara helgd) ända till Eidern, men med vilkor af frihet att stå utanför hvarje med vapen i hand företagen uppgörelse med Tyskland i fråga om Holstein. Detta program har från konung Oscar gått i arf till hans son; men under de sista åren har deri genom förhål-landenas kraf inträdt en förändring: Holsteins afsöndring, som i konung Oscars förslog närmast låg såsom ett korollarium, hade vuxit till ett uttryckligt vilkor sine qua non. Svenska regeringen har nemligen sedan år 1857 till den dag, som är, gjort en hel hop erfarenheter samt af dem tagit lärdom. Den skall visserligen en gång under tiden, om jag icke är mycket orätt underrättad, hafva erhållit en mycket vänskaplig helsning från högt uppsafta samtida i Köpenhamn med försäkran om, att i den danska regeringen funnos män, som i själ och sinne voro de bästa skandinaver; men den har utan tvifvel pprepede gånger frågat sig sjelf, om den icke här rent af varit ett lek. verk för en stor fraseologisk talent; den har hela tiden sett vraket af helstatsskeppet färdigt att sjunka, men dock med alla upptänkliga medel hållet öfver vattnet, sedan långt för detta den allmänna meningen och äkerligen äfven diplomatien kommit till den öfvertygelse, att alla dessa ansträngningar varit och äro förspild möda; den har, med afseende på vissa personers vid några tilliällen uttalade aktning för Stockholmskabinettets goda råd, icke gerna kunnat underlåta att ständigt erinra sig de märkliga ord, som en inflytelserik medlem af den nuvarande danska regeringen lät undfalla sig i riksrådets möte den 22 April 1857: Jag anser såsom det enda förnuftiga att hålla fast vid den statsrättsliga grundval för våra för ållanden, som nu är bestående, och jag vill för min del göra allt för att dessa förållanden icke blott må blifva beståndande, utan foen må utveckla sig. Med ett ord, svenska regeringen har såsom enhvar måst beundra det geni, hvarmed den Hallska ministeren under olika skiften hela tiden förstått hålla en förtviflad sak dock någorlunda uppe; den har utan tvifvel erkänt det konstfärdiga och behändiga i alla dessa manövrer; men det är ingalunda att undra på om ien under tiden intagits af vissa farhågor detta slags geni och detta slags behänghet. Den har, då den vid en öfverblick f hela den politik, som under de sista åren blifvit följd 1 Danmark, ieke gerna kunnat finna något annat deri än att tendensen att bevara och utveckla sakernas nuvarande ordning på den en gång för alla lagda helatsgrundvalen? fortfarande är i hög grad öfvervägande hos de män, i hvilkas händer en vigtigaste delen af styrelsen är och rit lagd, och vid tillämpandet af denna erfarenhet på frågan om cen allians: för Slesvig, har den — som det är att förmoda — måst allvarligen taga i betraktande äruvida icke de skandinaviska brödrafolen vid ett sådant förbund lätt kunde komma att kämpa en strid, hvars slutliga mål slefve Blesvigs bevarande — icke åt Danmark, utan åt en obestämbar dansk helstat. ju förträffligare de kortkonster hafva värit med hvilka dessa spelande en lång tid hafva väekt åskådarnes förvåning, desto mera vigtigt har det måhända ansetts af kabinettet i Stockholm att ej sjelft deltaga i spelet utan med en viss försigtighet eller tare, med någon garanti för, att del slutga resultatet komme att motsvara förutsättingarna. Hvad som under andra förhållanden utan fara hade kunnat vara utclemvadt ur räkningen, såsom något det der öljde af sig sjelf, har derföre här på förhand nast med eftertryck betonas, bestämmas och ll; framgent förfäktas. Således låter det äfven tänka sig, :en danske statsmannen förliden id gifvet tillfälle fann det för sig I it.nu sjelf göra ett i ing som det bekanta pr Oscars tid, eller med e rden till hands liggande svens Hiansen, han lätt må hafva renhet. deraf, att tiderna voro ade, och att några af de sibyllisk erna voro brända, under det priset derför var oförändradt: Jag förutsätter, att det kan hafva blifvit sagdt till honom, att den der alliansen visserligen i en framtid vore möjlig, men jag skulle troligen misstaga mig, om det icke på samma gång har blifvit honom i hög grad klart, att nu ett verkligt vilkor var fogadt dertill, nemligen at Holstein skulle blifva åfsöndradt, eller att i alla fall sådana steg för den framtida definitiva afsöndringen vore tagna, som gåfve tillräcklig borgen för, att helstatsförfattningen en gång för alla vore uwppgifven: De å dansk sida anförda vigtiga betänkligheter, hvilka alla redan tidigare hade kommit förslaget -om ett nordiskt förbund alt strända, voro möjligen äfven denna gång tillstädes;det är notoriskt, att icke någon allians kom till stånd på Ljundby hed eller blef en följd af förbandlingarne derstädes. Om eljest min kunskap i denna sak är tillförlitlig, tror jag mig vara berättigad att säga, att den svenska regeringen verkligen gått så mycket till mötes, som man rimligen kan önska; men det är lika visst, att den genom peer Age makt sett sig nödsakad att uppställa ett nytt vilkor, som rån början icke var bestämdt uttryckt. Det ör mig för mångas skull ondt att nödgas tillägga mitt förmenande vara, att detta den svenska regeringens vilkor är dess sista ord i saken; Man vill här möjligen svara mig: ?Nåväl, en : allians är således betingad af något,