Aftonbladet – 15 februari 1861, sida 3

vi Lb OM HOILUTD HIVJEBv ALL VELA ULL INCL I vet att konung Oscars skrifvelse var affattad i afgjordt eider-danskt syfte. Medan den svenska konungen 1848 icke ville eller genom främmande inflytande var förhindrad att låta sin medverkan i Danmarks sak sträcka sig längre än till Konoeaaen, hvarvid Slesvig till och med för svenska kabinettet blef något, hvarom kunde tvistas, så var deremot nu år 1857 hufvudtanken i den svenska monarkens nya, nordiska politik den, att utan Slesvig — intet sjelfstöndiet och betryggadt Danmark och utan ett sje ständigt och betryggadt Danmark ingen möj lighet för norden att häfda en gammal, ännu mindre vinna en ny betydelse i det europeiska statsförbundet. Det skandinaviska Rubicon måste alltså förläggas från Nordjutlands sydgräns ned till Sydjutlands, och det var just detta, det oförbehållsamma antagandet af den afgörande grundsatsen Eidern i slället för KongeaaenX, som bildade kärnan i hela konung Oscars underhandling. Den svenska konungen förklarade sig alltså villig att träffa en öfverenskommelse med Danmarks konung om att, emot löfte om hjelp af. danska trupper i händelse af ett fiendtligt anfall på Skandinavien, bjuda Danmark aktivt (materielt) bistånd till Slesvigs försvar, då en ny kamp med Tyskland komme att utbryta; deremot med afseende på Holstein ville H. M. konung Oscar afsilva den uttryckliga förklaring, att då han för iramtiden lofvade göra sitt moraliska inflyi(snde gällande för att om möjligt uppnå ett sådant ordnande af hertigdömets angelägenheter och dess ställning både till Danmark och Tyskland, som kunde tillfredsställa båda parterna, så var detta. det högsta, hvartill han kunde och ville gå, då det skulle innebära. ett förbiseende af hans egna länders fördelar, om han vidare inläte sig i hela frågan om Holstein, som för Sverges och Norges skull borde hållas utom den nordi ska förbundspolitikens gränser. I detta afseende hade konung Oscar uppdragit en skarp gränslinie emellan den danska landsdelen Slesvig och det tyska förbundslandet Holstein, samt dermed angifvit en ganska vestämd riktning för den politik, som den skandinaviska halfön borde för framtiden ölja med afseende på de dansk-tyska förvecklingarna. Det är möjligt att tHolsteins utbrytande icke den gången uttryckligt uttalades af svenska konungen (såsom ungefär det samtidigt från engelsk sida genom oritiska charg daffaires bekanta: Make away with the vwhole-state!); men om van än öfverlät denna åtgärd helt och vållet åt danska regeringens bedömande och lät frågan derom på visst sätt stå utanför irågan om alliansen (något som måhända var alt gå nog långt i fImödekommen), så hade han i alla fall fastställt denna allmänna grundsats: För Danmark till Eidern allt hvad som från broderlandets sida kan göras! För den danska helstaten (som är detsamma som krig med Tyskland) intet och i alla fall ingen allians! Först den 19 April afgick från Fredriksborg det definitiva svaret på konung Oscars bref, ankommet den 31 Mars. Kortligen innehöll detta svar blott det på saken gående och betecknande, att man från dansk sida önskade — comme si de rien netailt — att alliansen måtte omfatta — äfven Holstein med samma rätt som H. M. konungens Söfriga landsdelar. .Brefvet från Fredriksborg skall af konung Oscar hafva blifvit lagdt till handlingarna med ett uttryck al den pinsamma känslan af en svår förolämpving. tMed ministderen Halls uppträdande på skådebanan och geheimerådet Sc s allägsnande hade man enligt svenska konunns åsigt äfven undanröjt de omständigheer, som hittills tvungit hönom att om en semensam. nordisk politik underhan direkie med sin kunglige broder. Vi i visade sig snart nog, att den nya ministö icke ansåg det företinnas tillräcklig an att genom någon offenilig handlir sitt ogillande af Schecles emot konung Os uppenbart fiendtliga ålgöranden; men i beraktande af sjelfva sakens vigt och med erkännande af den stora skilnaden i statsmnannaduglighet emellan ministern Hall ministern Scheele, ville Bverges konung till dock gi det nya danska kabinet älle att äfven vande hvad indre varit c än bragt i förvirring genonr en öfvet ling. Ht diplomat i stället för en brefve xernes privatkabi för sin del taga i ö mande trädde nu emellan könunoch ministern Ifall, den ve nistern, ehuru han då innu ieke var det till namnet, blef unders rättad om de sicg, som då nyligen blifvit från svensk sida gjorda för att för Denmark hålla vägen öppen till ett nordiskt förbund. Att icke heller detta steg förde till något! resultat bevisas tillräckligt af det faktum, att man för närvarande blott kan g till danska regeringens allianser, men icke se dem. Måhända gömmes i ett visst ärkiv sän-! debudsrapporter, som veta berätta alt från: danska regeringens sida då afgafs ett mycket ; arligt svar, ungefär så lydande: SVigtiga! betänkligheter göra det för ögonblicketicke rätt lägligt för oss att ingå en allians afi detta slag; vi tro oss dessutom hafva andra ägar; men om vi framdeles skulle FR i behof af en sådan, skall det vara oss Kärt, mycket kärt!ö — 0. 8. Vv. — 0. 8. V: Det är klart alt, efter hvad som sålunda passerat, den svenska diplomatien vär afskuren från all vidare I Mödekomment i cenna sak. Man hade verkligen. gått så långt till mötes som det väl var möjligt med bevarande af egen värdighet; ett steg till; och rollerna skulle hafva blifvit ombytta på det mest vidunderliga sätt, så att Dverge, i i i som icke var hotadt, skulle hafva blifvit den bönfallande parten i stället för den gifvande: