Aftonbladet – 7 februari 1861, sida 3

efter i en stad med ett indiskt namn — Schenectady — för att begifva mig till Canada. Klockan var omkring nio, då jag anländt till statiouen och köpte biljett i en sofvagn för natten samt aflemnade mina effekter. Då jag kom att nämna aflemnandet af effekterna, påminner detta mig om en af dc bästa inrättningarne i hela Amerika, hvilken förtjenar att ofördröjligen allestädes införas. Jag skall resa från Utica till Toledo och har tre saker med mig: för det första min kappsäck, svart, med röda knappar; för dei andra mitt blå hattfodral, och för dettredjc min hustru, för att begagna ett skämtsamt futtryck af min förträfflige farfar. Behöfver jag omsorgsfullt förse dem med tydlig adress? Nej! Jag kommer åtföljd af en muskelstark neger vid namn Cuffy, hvilken bär mina saker till stationen, och köper min biljett. Cuffy följer mig derpå till godsvagnen och ropar : Massa George, gif hit ett kontramärke till Toledo åt denne jebbleman (gentleman). Massa George tittar upp ur ett kaos al effekter och frågar: Huru många ?? Tyå, båda ända fram.? I kontramärken till Toledo — skall Under det han talar, tar Massa Jack, underkonduktören, fyra -kopparplåtar med läderremmar, hvilka jemte hundratals andra hänga på hans arm, och fastbindande två af dem vid mina saker, lemnar han mig duppletterna. Sla59n—226175 äro numren på mina konItramärken, och då jag aflemnar dem i Toledo i morgon eller om sex månader; återfår jag min svarta kappsäck och mitt blåa hattfodral. Lika säkert som det finns slafvar i Amerika, lika säker är jag att återfinna dem med mina kontramärkens tvil-I lingsystrar kopparplåtarne på. Jag behöfver blott ropa till .godsmästaren ?723597— 726177, och likasom genom ett trollslag skola min svarta och röda kappsäck och mitt blåa hattfodral krypa fram. Innan tåget afeår hör jag Cuffy ot Toledo 2359—2617 och Sambo svara honom -inifrån godsvagnen: :-Toledo 2359— 2617 — riktigt, och samtidigt antecknas de båda siffertalen i en liten anteckningsbok af godsmästaren, som står i godsvagnsdörren 1 skenet af en fladdrande röd lykta, som ger hans ansigte samma färg som vinbärsgel; det är hans göra att föra bok öfver allt gods som afgår från Utica åt alla håll. I detta rastlösa land kan man resa niohundra eng. mil i en sträcka, byta om bantåg fem gånger, tillbringa tre nätter på vägen, och likväl aldrig behöfva besvära sig med att en enda gång se efter sina saker — nej, icke ens tillfälligtvis öda en enda orolig tanke på dem; förvara blott väl numren 2359—2617, och så säkert som två gånger två gör fyra, skall produkten bli 2617—2359. Men jag skall resa till exempel från Albany vid Hudsonfloden till Buffalo vid sjön Ontario. Konduktören; som ser mig vandra omkring på platformen och betrakta de särskilda vagnarne, frågar mig med förutseende omtänksamhet: Skall det vara sofvagn, herre? Följer herrn med hela vägen? Ar herrn främling? Jag svarar ja och följer med den bleke, magre mannen till. den sista vagnen, hvarpå i stora röda bokstäfver på ljusgul botten läses: Albanyoch Buffalo-sofvagn. Jag stiger in och finner en vanlig jernbanvagn; den vanliga vattenfiltrerinrättningen och der vanliga kaminen finnas; och sofforna stå ordnade i samma gamla vanliga rader, surmulet vändande hvarandra ryggen på sitt gamla vanliga sätt. Jag frågar huru mycNN jag skall betala särskildt för en sängats. A Enkel öfverplats, 25 cents, herre. svarar mannen; dubbel underplats en half döllar, herre. Jag tar en enkel öfverplats (utan att det ringaste förstå hvad dermed menas), och då jag betalar mina 25 cents, börjar kloc: kan på maskinen att ringa, och ånghästarne frusta, stampa och rycka. Tio personer till) stiga in, beställa sängplatser och betala dem med mer eller mindre beskärmelse, ledsnad och grumsånde: Ännu en ringning, ännu mera ånga, som inhöljer oss i ett hvitt moln —en fyekning. en stöt, en halft vredgad kastning bakåt, likasom om maskinen vrenskades. och vore motsträfvig, och vi äro i gång. Bignalstolparne snudda förbi oss, timmerhögarne ila förbi, och vi äro ute på öppna: slätten med dess zigg-zagg slingrande inhägnader och dess sädesfält. Nu kommo fruntimmer in till öse från andra vagnar, ty den orolige eller nyfikne passageraren kan vandra omkring öfverallt i en amerikansk jernvägstrain. Vi sitta två och två tillsammans, somliga läsa, andra prata och skämta, några sitta och fundera, andra diskutera den ohjelpliga söndringen, många sitta och mumsa eller skära af tuggbussar från stora tobaksrullar, som de taga upp ur fickorna. Försäljarne af sötsaker ha gått omkring tre gånger, negern med vattenkruset två gånger, pojken med bok-korgen en gång. En timma efter det -vi lemnade Albany, äro vi vid Hoffmans; tjugo minuter derefter vid Amsterdam ; femtio minuter till; och vi cha hunnit fram till Sprakers — idel holländska amn, likasom om gamla Hudson kristnat tällena. Nu, då vi befinna oss mellan ittle Falls och Herkeimer, kommer konduktören för sofvagnen in och ropar: Varen så goda och stigen upp ur sofforna, så att jag får bädda! Vi stiga upp två om, sender, och fermt och med stor händighet vänder den flinke yankeen om hvartannat säte, så att soffryggen slås ned och det blir två soffor midt emot hvarandra. Hastigt stänger han VG ott — 0) teg CJ ED NG feb Int RE (YO HA — NR -— IF lar ke ee Dn ;