Aftonbladet – 7 februari 1861, sida 3

gyllene luft. Sockerlönnarne glöda öfver mit! hufvud liknande blombuketter, som stråla i den klara, blå luften. Hösten har målat deras skimrande blad med färger från sin rikaste palett. De lysa omkring mig ialla möjliga skiftningar af karmosinrödt, purpurrödt och blekrödt, från svart och brandgult, här och der med en inblandning af rent blekgröna blad, hvilka den underbare trollkarlen hösten hittills lemnat oförvandlade. Jag är passagerare på en Lightning Ex-Å press-train (ett blixtsnabbt ex:ra-tåg) från ashville till Memphiswid Mississippi, denna stora oldtfar för Amerikas floder. Denne Ijernvägslinie är en bland de goda och säkra, men ej en fogel-linie, såsom amerikanarne benämna de jernvägar, som lpa tvärs öf ver plana prairier, utan krökningar och svängar, såsom t.ex. i Indiana och Wisconsin. Vagnarna likna ej, såsom i England, flera sammanlänkade diligenser. De äro väl gjorde efter samma ryska slädmodell som de engelska, men äro bredare och längre än två engelska omnibusar sammanslagna samt rymma hvardera 40 eller 50 personer; den, som roar sig med att studera fysionomier, har således fullt upp med sysselsättning, och den sällskaplige god tillgång på sällskap. Emedan amerikanarne äro republikaner och icke erkänna någon social olikhet, ha de samma pris i alla sina banvagnar, och alla dessa äro af första klassen. Sätena, hvilka hvardera rymma två personer, äro ordnade i rader på ömse sidor i vagnen, med en gång i midten för konduktören, biljettmottagaren och kringresande :krämare. Alla dessa soffor äro vända åt samma håll, utom en eller ett par soffor omkring glasdörrarne, hvilka icke befinna sig på sidan, utan i vagnens båda ändar. BSofforna likna fria bänkar i kyrkan med låga ryggar, stundom klädda med sammet, men på de fattigare linierna med fint ylle eller skinn. Golfvet är alltid belagdt med mattor, och fönsiren ha vanligen förhängen och luckor att skjuta för om nätterna eller vid kall väderlek. Det finns äfven alltid i ena ändan at hvarje vagn en stor filtrerinrättning af sten, hvarvid en tennmugg hänger till allmänt bruk under de bräpnheta, törstväckande somrarne. På de flesta linier, isynnerhet söder ut, finns det en negergosse eller negerflicka, som hvar halftimme går och bjuder omkring vatten ur ett stort, kallt vattenkrus. Jag måste fortsätta beskrifningen, ty jag kan ej skildra sofvagnarna, innan jag förut tecknat den vanliga dagvaonen och omtalat i hvilka afseenden den skiljer sig från de engelska. Konduktören, som ej har uniform, utan blott en mössa med ett band med påskrift konduktört — ty amerikanarne anse uniformer såsom barnsligheter — springer oupphörligen ut och in genom dörrarne i vagnens båda ändar, genom hvilka man kommer ur den ena vagnen in i den andra: Detta ständiga smällandei dörrarne är särdeles obehagligt, isynnerhet då man behöfver taga sig en lur och kämpar med sömnen. Han infinner sig vid hvarje station för att granska och mottaga de nykomnas biljetter och i utbyte lemna dem ett qvitto med en förteckning på stationerna och afstånden på baksidan, hvilket qvitto i sin ordning aflemnas vid bestämmelseorten. Konduktören vandrar, då han ej språkar med In någon bekant eller meddelar upplysningar åt någon irågvis främling sådan som jag, från vagn till vagn och ser till bromsaren eller håller ordningen vid makt. Bromsaren, stundom långt söder ut en stör, groflemmad, skrattande neger, som årbetar med bromsen, likt som om han hölle på att draga upp en jätteklocka, står utan för vagnsdörren på en smal altan eller platform, som sammanbinder . vagnarna. På denna platform stiger man ut på de högre eller lägre afsatserna för att röka eller förIr sjunka 1 djupa betraktelser vid anblicken af de halfröjda skogar, genom hvilka man rasslar fram, jagande upp de vilda kalkonerna eller skrämmande bort de stora Kentuckymulåsnorna på de inhägnade skogsängarna. Men denna plats är ej rökarens speciella tillhåll, ty det finnes alltid en rökvagn vid hvarje train, likasom det finns en fruntimmersvagn, der det ej är tillåtet att röka. Rökvagnen är ungefär så stor som en Kensington-omnibus och har säten rundtomji kring väggarna samt ett bord i midten, på hvilket tidningsgossen vanligen breder ut sitt efemera förråd af intellektuel välplägning: sina Superfine Reviews, sina Daily Avalanches och sin Arkansas Tobaccalantst. Detta är den jernvägsresandes egenttillhåll, hvarifrån han träder ut for att dela med sig af sin för fem cents inhemtade visdom. Och nu torde ett ord ej vara ur vägen om småkrämarne på jernvägarne, hvilkas erkände chef den resande bökhandlaren är. Det finns ingenting, som den resande kan tycka sig behöfva, hvilket ej en eller annan på en amerikansk jernväg är färdig att tillhandahålla. I hvarje stad man färdas igeoenom öfversvämmas man af dess tidningar. Om man i tio minuter stannar vid en in centralstation, underrättar ett slags I k meddelsam qvacksalfvarmissionär hela sällskapet om, att insektpulver nu säljes för 25jH cents paketet; att-Vestris blomma?, den ist finaste pomada i den Kända verlden, kan h fås för en half dollar per fjerdedels skål-n: pund; eller att Knickerbockers liktornsplåj st ster? gör lifvets stråt angenäm för några lkL skilling lodet.. Man råkar en annan gångd somna in och vaknar öfvertäckt med ett verkligt snöfall-af puffar för Harpers för-) fa wäffliga nya upplagor och med Petersons lumpna och föga samvetsgranna stölder urjo engelska författare. Nu ropar en lång karl y: ut sina ofantligt stora äpplen för 2 cents stycTy ket, lagom mogna persikor, nötter m. m. m Ar RR fr RT RN NE hast (DD. 10 ch CK oc bod ot KN Kn Kd jr ot FT JE a LS ÅR CJ FR Fä fö AV