Aftonbladet – 7 februari 1861, sida 1

STOCKHOLM den 7 Febr. Hvilken vändning händelserna i Nordamerika än må taga, synes det emellertid nu vara ett faktum, att unionen för närvarande är sprängd. Utan tvifvel är det ännu för tidigt att kunna fullständigt öfverblicka de förhållann, som medverkat till denna verldshistoriskt märkliga katastrof, men likväl torde man redan nu vara i tillfälle upptäcka en och annan af de omständigheter som medverkat till densamma dler gjort det möjligt att den kunnat inträffa. -Särdeles betydelsefull i detta hänseende är den omständigheten, att, enligt Förenta Staternas författning, flera månader förflyta från det presidentvalet är faktiskt afgjordt och till dess den nyvalde inträder i utöfningen af sitt embete. Med mycket fog anmärker Times med afseende härpå, att detta åstadkommer i den amerikanska regeringen ett högst vådligt interregnum hvart fjerde år, ett slags skymning mellan en presidents nedgång och hans efterträdares uppgång. Under denna period äro statens myndighet och folkets sinnen delade mellan den verklige innehafvaren af embetet och hans utnämnde efterträdares, mellan den man som innehar regeringens makt och myndighet och d-n man, till hvilken denna makt och myndighet om några månader eller veckor skall öfvergå. Den som är kallad genom majoritetens val, saknar för ögonblicket plats och makt. Den som innehar plats och makt har blifvit ratad at nationens röst. Aldrig har väl skilnaden mellan en konung de facto och de jure varit mera skarpt markerad. Der nakten finns saknas alla de elementer, som förlänar auktoriteten stöd; der auktoriteten finns, der saknas medlen till och utöfvandet af makten. Det är lätt att inse, hvilket godt tillfälle ett sådant sakernas tillstånd erbjuder dem som vilja med våld kullkasta sitt lands konstitution. Detta är detsamma som om det vore brukligt att hvarje engelsk premier-minister, hvilken dralsbats af underhusets misstroendevotum, vore nödsakad att sitta qvar i embetet fyra månader efter det hans efterträdare blifvit utnämnd. Hvad för kraft i handling skulle man väl i sådant fall kunna vänta af en man, som vet med sig, att maktens kärna, att den allmänna mening, som ensam gör utsjatngen af verkställande myndighet trygg och lyckobringande, har öfvergifvit honom och ställt sig på hans motståndares sida? Att försätta personer med verkställande makt i en dylik belägenhet är att tillintetgöra sjelfva ändamålet med regeringen och göra hennes öfverhufvud för denna tid till enrepresentant icke för samhällets styrka, utan för dess svaghet. Dessa förhållanden böra cj lemnas ur sigte vid uppskattningen afthr Buchanans ställning. Han har för sitt val att tacka dessa samma södra stater, som nu stå i öppet uppror mot hans myndighet, och hans bästa vänner ha in corpore öfvergifvit honom, hellre än att gå in på att användas till att upprätthålla umonen, hvars bröd de ätit och hvars offentliga platser de innehaft under de sista fyra åren. Till råga på olycsan ha några af hr Buchanans ursprungliga anhängare, på samma gång de råda sina. stater att utträda ur unionen; bibehållit sina platser i Förenta Staternas senat, för att på grund af en felaktighet i konstitutionens former hindra den verkställande makten från att bringa södern till lydnad. Att slå sig igenom dessa nät är presidentens pligh men en hvar m5ste inse, huru mycket bättre denna pligt skulle utföras af nordstaternas antislafveri-republikan, Lincoln, än af de södras proslafveridemokrat, Buchanan. Men med erkännande af allt detta, är det likväl omöjligt att slå ifrån sig den öfver tygelsen, att få personer, som blifvit kallade utt spela en stor historisk roll, varit mindre vuxna sin ställning än Buchanan. I den fålänga förhoppningen att kunna försona de af de södra staterna utsedda medlemmarne af kabinettet, öppnade han kongressens session med ett budskap, hvilket i och för sig var den kraftigaste anledning till unionens ipplösning. Öaktadt en sådan hotade, för: äkrade han sina landsmän, att den var beutigad, om ej de norra staterna gjorde vidsträckta eftergifter. Han påstod uttrycklisen, att makt att qväfva en uppresning ej olifvit kongressen förlänad, samt att han, på samma gång han fortfor att uppbära statsakemsterna och beskydda allmän egendom, cke ville vidtaga några åtgärder för att :örmå dem. som ifrade för unionens upp(ösning att inse sina skyldigheter. Detta språk kunde ej ha mer än en verkan. Det lät upplösningens anhängare förstå, att de tryggt kunde fortgå, samt att, ehuru deras utträdande ur unionen vore oberättigadt enigt konstitntionen, vore det likväl faktiskt ,iltigt och moraliskt ursäktligt samt kunde RR acen facan Ach -cade tvärtemat Allt. hoNnd