Aftonbladet – 5 februari 1861, sida 1

Istryckeriet, Stora Nygatan N:o 21.1 STOCKHOLM den 5 Febr. Det är icke någon liten konst attläsa rätt innantill, isynnerhet då det är fråga om att läsa tidningar, hvilka antingen behandla någonting som på ett eller annat sätt personligt intresserar den läsande eller också uttala åsigter, som icke stämma rätt öfverens med hans tankegång. Man ser då allt: för ofta exempel på en stor begreppsförvirring, ett sammanrörande af de mest skilda saker: och en stör förmåga attalldeles på tok läsa och tolka hvad som verkligen blifvit yttradt. Vi hasednast i dessa dagar haft exempel härpå genom det sätt, hvarpå några ärade samtida läst och uppfattat några yttranden i värt blad rörande skarpskytteföreningarne: 8 Det är naturligt, att den storarfade rörelse för bildande af skarpskytteföreningar och i riktningen åt en allmän Fran egäpning, som för närvarände genomgår vårt land, skall bli föremål för många olika funderingar och att den skall uppfattas mycket olika afi olika individualiteter samt äfven gifta an: ledning till åtskilligt missförstånd, som i någon mån skulle kunna inverka menligt på sakens utveckling, om man icke i tid sökte undanrödja detsamma. Vi tala här allsicke om dem; hvilka fördöma hela rörelseti redan derföre att den inhebär mågontingnytt och en kraftig lifsyttring från folkets sida: och som gerna skulle vilja direkt eller på omvägar motarbetå öeh omintetgöra hela denna national: rörelse. Nej, vi afse närmast åtskilliga personer; som Iifligt intressera sig för allt som mera kraftigt rörer sigitiden, men som, då då se saken -alltför mycket på afständ och ieke äro mycket starka i distinktioHer, lätt göra sig skyldiga till en begreppsförvirring, söm kän skada saken långt mera än något verkligt motstånd skulle kunna göra. Deras fosterländska hjertan glädjas öfver alla de meddelanden som de sett i tidningäårne rörandeskarpskytterörelsen, alla de uppmaningar som blifvit utfärdade i en mängd städer och Orter till fördel för denna sak, och slutligen antager saken i deras ögon sådana dimensioner, att de föreställa sig att Vi redan ha hunhit till den stora framtidsuppgiften, orgåniserandet af en verklig folkbeväpning, eller att vi åtminstone nu stå densamma mycket nära. Men vi äro ännu mycket långt ifrån detta mål, och för att ernå detsämma fordras någönting helt annat än välment öl och allmänna fraser, det fordras till en början ett-verkliggörande af den praktiska verk: sanihet, som väl blifvit inledd, men ännu icke ens tagit sin början; men äfven om derina verksamhet utvecklar Sig på det bästa och kraftigaste sätt, så har man dermed icke uppnått en folkbeväpning. Dertill erfordras åtskilligt annat. Det är alltid af vigt, ätt man ser sakerna sådana de äro och icke öfverlemnär sig åt illusioner; ty genom dem uträttar man in genting. .9cH det är otvifvelaktigt en tom illusion; då någon vill betrakta de NFL (a 0 ällen, som man Hu söker bereda på olika håll? landet, såsom innebure de n krigsmakt, en allmän folkbevåpning. Det är en illusion, som endast kan uppstå hos sangviniska personer, hvilka stå på sidan om saken och som icke rätt tagit reda på hvarom fråga till ei början är och rimligen kän vara, hvad som verkligen blifvit gjordt och hvad som tills vidare kan göras. Hvar och en, söm sett saken på litet närmare håll och verkligen Stänkt på den något redigt och i detalj, vet ganska väl, att skarpskytte-föreningarne icke utgöra något landtvärn eller nationalgärde eller landtstorm. För att någon sådan art af väpnad styrka skall kunna uppstå och erhålla organisation fordras ett åtgörande från lajstiftningens sida. Skarpskytteföreningarhe äro icke några filialafdelningar af armån, deras medlem: mar äro ieke ett nytt slag af militärmaänskap; utan de äro och Tunna icke, utan lagstiftningens mellankomst, vara någonting annat än alldeles frivilliga vapenöfningssällskaper. Men äro då dessa föreningar endast till för förlustelse och lek?? frågar man. Nej, visst icke. Stå de icke i något förhållande till nationalförsvaret? JO på tvåfaldigt sätt! Först och främst innebära de den verksammaste och mest praktiska agitation för ernåendet af en verklig folkbeväpning. Den allmänna och energiska folkmening, som uttalar sig i deras bildande skall, såvida man icke genom hvarjehanda tvångsorganisationer vill söka hämma deras utveckling, innebära den kraftigaste anmaning för lagstiftningen att för allvar gripa sig an med frågan om EEE —— — — — 3 RR R——L—— sunda var redan derinne, och nu blef ett vpresenterande åt alla sidor. Gumman föoe