Aftonbladet – 5 februari 1861, sida 1

väl rakad som när han brukade infinna sig vid domstolen, då han visste att dom skulle afkunnas till förmån för den, hvars rätt eller oskuld han försvarat, dessutom i sina svarta kläder, alldeles nya, men visst icke fter nyaste modet, en hatt, så blank söm Ernsts: stöflor, och stöflor, så blanka som — Ernsts. galoscher, mer icke. För resten hängde: en gul foulard i bakfickan, ochett par spritt nya, temligen bastanta handskar pådrogos, och käppen med guldknappen togs i: hand och: gulddosan stoppades i fickan. -Pigan hade haft att syssla med denna ovanliga toilett hela morgoaen, och undrade, så hon kunde dö, hvad som stod på färde; ty på alla sina i krok och högst indirekta frågor. -1e hon bara fått ett kort nej. Lagman skall! säker. residenten N. — — och då går lag L:s bod i Kyrkbrinken.:.4 cNej.r cGår inte lagman ditåt? I Nej.X Jaså, åt hofräften då? 4 Nej. : Kanske jag skall följa med papper? CNej. Kanskelagman far åt landet? och då skall jag bes Nej. Lagman är säkert bjuden på middag, och då kan jag...... : Nej. i Ungefär så hade samtalet varit; fast icke iien rad, utan många gånger afbrutet, af den: enes eller andres utgående eller inkommande. t ; ; 4PiganX — var och förblef lika slug, och när lagmannen ändtligen var färdig, ty Ernst hade allt varit litet otålig en stund, så vandrade de båda herrarne von Stern med långa och jemna samt häftiga och ojemna steg. till Stenborgska huset, och redan i tamburen anmäldes att gästerna voro väntade och hade tillträde till :grefvinnan. Adel