Aftonbladet – 31 januari 1861, sida 2

Några dagar I Athen. (Bref från en landsman.) Den 19 December lemnade jag Konstantinopel med sina trånga, smutsiga gator, det lifliga Pera med sina branta gränder, och njöt för sista gången af den herrliga vy, som den vidsträckta staden och den sköna camla seraljen dock skänker från sjösidan. Klockan 6 på e. m. afgick jag derifrån med det förträffliga ångfärtyget Phare om 370 hästkrafter och tillhörande 1es messageries impåriales. Ehuru jag endast tagit andra klassen, kostade denna dock hundra francs till Athen, vivre inberäknadt. Natten var regnig och sjögången i Marmarasjön rätt(: stark. På morgonen passerade vi de södraij: Dardanellerna, hvars gamla, ärevördiga befästningar voro betydligen förstärkta genom i: flera nya, vid vattenbrynet belägna batterier. De höga stränderna med starkt rundade konturer visade i dälderna tecken till odling. Följande dagen och natten hade vi stormigt väder, passerade emellan otaliga öar och inkommo. kl. 6 på morgonen efter 36 timmars resa till det gamla Pireus, der utom namnet dock allt annat tycktes nytt. Det är en skön, rundtom väl skyddad hamn, å högra sidan omgifven af den täcka staden, med nätta, ehuru ej storartade byggnader och särdeles renliga gator; åtminstone förekommo de så för mig, som nyss lemnat Odessas fotsdjupa smutsvälling och Konstantinopels osnygghet. För fyrafrances, här det allmännaste myntet, fingo vi en god täckt vagn till Athen. Den sköna chaussen dit, ungefär , mil lång, gick genom ett temligen väl odladt, men naket slättland, och man saknade Konstantinopels evigt grönskande cypresser och plataner. ÅA högra sidan närmast Pireus syntes storartade lemningar efter de murar, som fordom sammanbundo hamnen med hufvudstaden. Vid framkomsten fick jag ett vackert rum i hötel d Amårique för 3 franes om dagen, utan all eldstad. Och någon sådan torde ock här knappast vara af nöden, ty ehuru det var årets kortaste dag, promenerade dock både damer och herrar utan alla öfverplagg, och på qgvällen kändes luften inne nästan kyligare än ute. Som jag af min värd fick underrättelse att det var H.M. drottningens födelsedag skyndade jag, med en vacker grekisk gosse såsom vägvisare, till den högre belägna delen af staden, der det kungliga slottet är beläget. Det är en ganska stor, å alla-sidor fristående byggnad med ett skönt läge, men uppförde i den allratulaste ladustil, ytterst fattig på ornering och med relativt små fönster, placerade långt från hvarandra och lika stora i alla tre våningardie. Bakom läg den stora trädgården och å sidorna oc framföre voro stora sandplaner, omgifna af lifligt grönskande pepparträd (? Poivriers), och nedanför en täck; af stora kaktusväxter inhägnad mindre trädgård, som alltid är öppen för allmänheten och dit en vacker marmortrappa leder ned ifrån den högre belang slottsplanen. öfter en stunds väntan såg jag ändtligen. den kungliga kortegen återvända från kyrkan. Företrädd af en sqvadron lancierer kom den kungliga vagnen med die allerhöchsten Herrschaften, hvilka nådigt helsade på de temligen fåtaliga åskådarne, och derefter flera vagnar med embetsmän och daämer, en stab till häst och så åter lancierer. Dessas hästar voro små och svaga, men ryttarne ett vackert välväxt folk i fullt europeisk uniform med breda, röda revärer. en tog sig dock slätt ut i bredd med den sköna, pittoreska palikardrägten, som nästan allmänt bäres i Athen och som isynnerhet denna dag prydligt uppbars af åtskilliga hofmän i stället. Den visar på det fördelaktigaste grekernas smärta och dock kraftiga växt och förhöjer deras manliga utseende. Deremot bära de grekiska öboerna väl de fulaste underplagg som hittills blifvit uppfunna. Om man föreställer sig en vid, nertill afrundad, vanligen blå säck, genom hvars sidor benen utstickas, under det öfre ändan är rynkad kring lifvet och den nedre delen lik en stor påse : slar emellan vadorna, så har man en trogen bild af dessa osmakliga inexpressibles. Efter hofeouren träffade jag den svenske ministerresidenten, som mycket vänligt mottog mig. Sedan nära 30 år bosatt i Athen, der han ytterst sällan haft tillfälle att tala mödersnälet; har kammarherren Heidenstam glömt detta till stor del, rörde sig dermed så. generadt och inblandade så många franska och engelska ord, att vi hellre fortsatte samtalet på franska, som är samtalsspråket inom hans familj, ehuru hans fru är engelska. Hans tremme raska, väl uppfostrade söner, 19, 18 och 17 år: gamla, tala utom nygrekiska, franska och engelska, äfven turiska och albanesiska, men ej ett ord svenska. Hvarföre Sverge i Athen håller en diplomat, hvilken äfven såsom konsul har nästan intet att göra, är svårt för den oinvigde att begripa; de 15.000 franes, som ministerresidenten sammanlagdt uppbär, bo:rde bättre kunna användas, isynnerhet so: kabinettskassans — tillgångar äro gansl Dj REA RE a a rek ugga. . Jag riktade derefter mina steg till H. MM. drottningens hofpredikant och blef vänlivt emottagen af en värdig tysk prestman i sinu bästa år. Ni vill väl besöka eder landsmaninnaX, sade han och förde mig in i en liten väl mählerad salöno. der: straxt der