Aftonbladet – 31 januari 1861, sida 2

sådan fantasibild? Nuvar all prosa borta, — nu var det poesi — äfven i den omständigheten, att Adelgunda skulle klockan elfva vara hos Dumrath och klockan tolf hos Warodell. Hon tänkte likväl alldeles icke, utan föresatte sig bara att uträtta hvad hon föresatt sig. Så fort hon var klädd, gick hon in till tanten, och så fort denna fick ögonen på henne, sade hon hastigt och skenfort, men menande och leende: God morgon, mitt kära söta barn! Om du nu har brådtom att komma ut i och för din handel och vandel, så skynda dig in och kläd dig till affärd, — jag har redan sagt till om lilla kolla — ty annars sli per du ej ännu ett kolloquium med Clas Ul rik om presidenten, ty han sade sig vilja tala vid dig när du var klädd, och det är minsann icke om något annat, och jag för min del tycker det är ordadt nog nu om det gamla otäcka matfodralet, eller hvad tycker du sjelf? ? ?Jo, det må Gud veta?, sade Adelgunda. skrattande, och lät icke uppmaningen ske två gånger, utan tre minuter derefter satt hon i vagnen för att resa först till Dumrath, sedan ill Wearodell, och så till bazaren, och så vidare till de stora handtverkare-lejo nen. Med en munterhet och lefnadsfriskhet, försatt med en och annan distraktion, d och då, uträttade hon allt och svek ej tvänne minuter i rad sin föresats att icke tänka på — brefskrifvaren, ty nu kände honi den varma, balsamiska luften att — hon skulle få flera bref från samma hand. När Adelgunda vid tvåtiden kom hem, såg hon frågande på Mina, och denna sade: Ja, här är så mycket bref och paketer och saker till fröken; att snart får jag icke plats för dem i frökens rum.