Aftonbladet – 31 januari 1861, sida 2

hår och med det vänligaste, ädlaste uttryck i det ingalunda vackra, men själfulla anletet. Så fick jag i Athen göra Fredrika Bremers bekantskap. Han bjöd mig att återkomma äfven dagen derpå för ett längre besök, och jag återvände till mitt hotell att hemta min reskamrat, en ung preussare, som i rysk, tjenst i 4 år stridt i Kaukasus och derunder avancerat till. kapten, men i en af de många striderna förlorat sitt ena öga. Fan återvände hu för att inträda i sitt fäderneslånds tjenst. Under vår flanering ikring staden igenkändes och helsades hans ryska uniform öfverallt, både af soldater och andra, och att Ryssland här eger de varmaste sympdtier hade jag äfven, annars tillfälle att förvissa mig mo. Athen, som nu har öfver 40,000 invånare, är isynnerhet i den öfre och nyare delen väl bebygd med breda, raka, macadamiserade gator och trottoirer, infattade med en kant af hvit, huggen sten.. Många gator prydas äfven af aller.Husen äro uppförda i en lätt och behaglig stil; sällan öfver tre våningar höga. ft den nedre staden äro visserligen några gator smala och krokiga, men alltid med trottoirer och ytterst renliga. Vi sågo ej ett enda af dessa eländiga ruckel, som iKonstantinopel och i Rysslands större städer upptaga de aflägsnare delarne, och Athen gör i det hela ett särdeles behagligt intryck. Deremot blef vår förhoppning att få se sköna grekinnor alldeles bedragen. Lika ofta typer af manlig skönhet förekommo, lika sällsynt var ett vackert fruntimmersansigte, och anletsdragen voro vanligen skarpa och magra likasom växten. Den röda grekiska mössan med en blå tofs bars ofta äfven af fruntimmer och klädde dem särdeles väl. . Under det vi efter supern promenerade i månskenet den ljumma, vackra-aftonen, kom Basilizza (drottningen) åkande för att bese den till hennes ära föranstaltade illuminationen, som tyvärr dock inskränkte sig till 15 4 20 hus, tillhörande de högre embetsmännen. Den följande dagens sol uppgick klar och värmande, och kl. 10 sutto vi i en beqväm kalesch, ledsagade af den yngste hr Heidenstam såsom vår ledsagare till Akropolis. Komne till slutet af staden, passerade vi Diogenes lykta4; en sexkantig byggnad af sten, ej större än öfverbyggnaden af en brunn. Den hade bestått af pelare, å hvilka taket hvilade, men de flesta af öppningarne voro i sednare tider igenmurade. Vår färd gick allt närmare den väldiga klippan, som uppbär Parthenon. Det är måhända rättare att kalla den ett lodrätt berg med en plan öfre yta. Der här och der bergskrefvor ellet remnör funnits, äro dessa fyllda med det fastaste murverk och öfverst omgifves berget af krtenelerade murar, hvilka ned-:ifrån sedda förefalla kolossala. Der turkarne här och der tillagt några murar, skiljas de redan lätt från de antika jätteverken. Genom föranstaltande af drottningen, som genom sina omsorger om konserverandet och ordnandet af Akropolis fornlemningar förvärfvat oförgänglig ära, är en ypperlig chausse anlagd, som slingrar sig ända upp till den högt upp gående Dergsfot, der hufvudeller enda uppgången är belägen. Under uppfarten passerade vi å ena sidan om vägen trenne hålör i en bergsklippa, af hvilka den medlersta. enligt fornforskares påstående tjenat till Sokrates fängelse: Å: andra sidan låg en lägre klippa med inhuggen trappa, der Areopagen hade sitt säte. Ett stycke inom pri vallyet på bergets från staden vända långsida låg den temligen väl behållna teatern, jemnt en halfcirkel ined båkom hvarandra sig höjande bänkrader af marmor. Vägen gick allt högre; och sedan vi på en mängd alnshöga trappsteg af marmor uppkommit på platån, befunno vi oss i propylterna, flere dels af pelare, dels af väggar omgifna försalar. tt högt fyrkantigt torn å högra sidan torde väl ha tjenat såsom vakttorn att på längre afstånd öfverskåda hafvet, men imgången var så låg, att man måste krypa in i tornet, der inga trappor funnos. I propylterna, som alla äro utan tak, äro förträffligt ordnade otaliga lemningar af grekisk konst, statyer, hautoch basreliefer och inskriptioner, hvilka för fornforskaren såväl som för konstnären måste ega ett obesrrifligt intresse. Inskriptiönerna äro ofta skrifna med en mycket fin, nitid stil och flera väl bibehållna. -Särdeles komiska voro fysionomierna på en rad hufvuden af allehanda storlekar, skrattande, grinande och grimaserande. Nu kommo åter flera kolossala trappsteg och vi inträdde under jättekolonnaden framför Parthenon. Tyvärr äro flera af de ORG kolonnerna, alla af hvit marmor, nedfallna till större eller mindre del; men äfven dessa vittna om det folks storhet som rest dem. Omkretsen omfattas knappt af tvenne män. De ofantliga stenblocken, som ännu hvila på hvarandra, sluta så tätt tillsammans, att ej en knifsegg fås emellan, och pelarnes refflor passa så utomordentligt väl mot hvarandra, att dessa svårligen kunna hafva utarbetats förr, än blocken blifvit lagda på hvarandra. Vid hopfogandet är hvarken murbruk eller metall begagnad. ramsidan, som ännu har en del aftaket qvar, är den bäst bibehållna; å ena långsidan äro isynnerhet många pelare nedfallna. I det inre, som har formen af en lång rektangel, inträder man genom en ofantlig hög RR EE AR PTA ltr mm