Aftonbladet – 31 januari 1861, sida 2

I det sednare fallet skall jag försöka att taga allt mitt förnuft till fånga, lägga bojor på hjertat — och när jag lyckats blifva förnuftig — bedja er att få komma till er och er såsom — — lyckliga makar på Almvik, — med ett ord: försöka blifva en värdig vän till er båda, I lyckliga, som hvar för sig är typen för det AR mig mött under min lefnad. Adelgunda är den qvinna jag sätter högst — och Theodor kan väl inom mig väcka den grymmaste afund, men aldrig hat eller ett förnekande af hans stora och många herrliga egenskaper. — Och nu förlåt den, som framdeles skall försöka att icke blifva mer — som aldrig kan vara mindre än er vän Ernst v. Stern. P. S. Ett enda ord till svar i B-—s bod får j.g genast, och min uppriktighet är en borgen för att detta icke skall SEE Adelgunda besinnade sig icke. Hon steg upp i hast, kastade en peignoir öfver de sköna axlarne och skref på ett ogenomskinligt pappersblad: SAdelounda är icke och blir aldrig Theodors trolofyade — men hans väninna för lifstiden. i Och sedan förseglade hon detta med munlack, skref adress, ringde på Mina — och allt detta fortare än någon läser förtäljandet derom. ; SMina lilla, gå ned i B—S8 bod här snedt emot-och lemma denna lapp: Mina hade gått med mångfaldiga dyhka, i bodar: och -magasiner, men först när hon var ute sgenom dörren drog Adelgunda andan. s Enalldeles ny ridå, som hittills a varit uppdragen för Adelgundas öga; rulOgg upp; och bakomdenna ett lif. ... Dock, hvarföre måla en sådån hägring, en