Aftonbladet – 31 januari 1861, sida 2

Utanskriften var af drifven manlig hand, men skrifven i hast och ilande brådska Papperet var rätt. fint, men. dock icke utsökt, alldeles osiradt, utan guldsnitt eller pressning eller dylikt krams. Lacket var lint, men förseglingen skenbarligen gjord i hast; och ett adligt sigill, icke alldeles: väl aftryckt, visade sig för Adelgunda. Hon betraktade helt noga allt detta; men som hon var rik och myndig hände ofta att hon fick bref från personer, som hon ej kunde ana, och denna pictur kände hon alldeles icke, icke heller vapnet; ehuru hon af sin fader fått mångadlektioner i heraldiken. Besynnerligt var, att hon :dock icke öppnade brefvet, utan blott. noga betraktar det, hvarunder blodet steg IA åt hennes kinder och hjertats slag -tilltogo i hastighet allt mer och mer, alldeles som det taktmässiga, men i sin fart ökande ljudet då en ångvagnsträn sättes i gång. Slutligen brast dock sigillet och en enda fullskrifven sida var hvad som fanns; men under den stod. — Ernst. von Stern. 4 En dimma eller, rättare, en stjernhimmel tycktes falla ned öfver Adelgundas ögon, och-på .en lång stund såg hon: ieke en bokstaf. Ack, så uselt!4 sade hon slutligen till sig sjelf, tog handen från ögonen, törsökte läsa och läste nu: Adelgunda! En hel nattstveken har dock slutligen ingifvit. mig. ett beskt, och sålunda göra slut på ovisshetens således göra eder en frå f samvetsfråga, hvartill jag icke eger:en gnista af rätt, annan: än den. ni vill gifva mig: Tystnad — obrottslig .och helig dofvar jag så lång, så fullkomligtini kan dem foördra; men svara. mig blottsett nej-ellersja! Ar ni Theodorstrolofvadetn