Aftonbladet – 28 januari 1861, sida 3

f Hard ort pt Atherarip gort lamnmneed fflesta taga dock saken med mans mod och mer bästa tillförsigt; min ofvannämnde droschke kusk, som redan varit ute i förra kriget alls tre åren, är förtjust och gnolar redan, medar han liksom till afsked däppar sin brunte: Om Dannebrog jeg veed, Om Dannebrog jeg veed etc. etc Samtidigt härmed tyckes iden om upprättande af skytteföreningar på en gång hafva tagit eld inom helt olika klasser: af folket, efter det att-den hittills i ke ens af någoh enda ran varit påaktad. : Ni skall förmodligen rätt snart se, att upprop härtill skola höja sig från alla kanter af-landet; det vidt utgrenade. sällskapet de danske: Vaabenbrödre har redan tagit;för sin del sakeh om hand; studenterna hafva adresserat till krigsministern en petition om att få sig ett visst antal bössor utlemnade, 0. s. Vv. i Under allt detta. ärndet dock icke utan. att ganska många ännu alltjemt, ehuru de gilla grundsatsen 4sivvis pacem, para belum, i sitt stilla sinne hålla sig öfvertygade om, att, vår Herre skall i elfte timman åstadkomma någonting .extra-ordinärt för Danmarks skull, :åtmintone att de ss: k. makterna ieke skola tillåta ett: afgörande med vapenmakt: mellan Tyskland och Danmark och att Times skall i nödfall skicka femhundra ledande laneaster-artiklar för att jemte den tappre landtsoldat försvara. Dannevirkeställningen. Den som. med-största tillförsigten tror härpå, är förmodligen :konseljpresidenten sjelf. Medan hans kollega, krigsministern, rustar till: förtvifladt försvar, lär han för sin del sysselsätta sig med redaktionen af nya noter, deri han vill för hela verlden klarligen bevisa, alt såväl enligt romersk rätt, som enligt jydske Lov, Preussens. ?Adfeerd måste af hvilken juridisk fakultet som heist underkännas, redan om dess trupper af Dänmarks land intaga endast stycket från Elben till Skagen. Och medan hr Hall författar dessa sina nya noter, lägger hans kollega Monrad, som .man -hörer, sista handerf vid sitt-länge bebudade förslag till en modifierad Helstatsförfattning afnatur, att fullt konvenera både holsteinare, bäjrare, preussare och österrikare, med ett ord att tillfredsställa hela det stora fäderneslandeti Det är i sjelfva verket omöjligt annat, så länge regeringen härstädes så tet ,spekulerar på att öppet erkänna Helstatens omöjlighet och som följd deraf åtminstone vidtaga någon åtgärd till Holsteins definitiva afsöndrande, att den tvärtom, ännu -alltjemt drömmer om nämnde hertigdömes återupptar ande i de särskilda statsdelarnes ömsesidiga famntag och måhända till och med ej är alldeles. främmande för den desperata. åsigten, med hvilken Dagbladet först på försök kommit fram; att man borde bemöta Frankfurterställningen : med en dansk här, icke vid HEidern, utan vid Elben, och sålunda Ha eller bjuda ett krig, ej för Slesvig och HFiderstaten, utan för den okränkliga helstaten(!); så länge detta är förhållandet, är det omöjligt annat, säger jag, än att:vederbörande måtte hafva sig på förhand försäkrade sådana hemliga allierade, om hvilka man eljest här icke eger den ringaste aning, men hvilka speciellt göra hvarje effektift bistånd af de skandinaviska brödrarikena rent af öfverflödigt. Ty det bör vara det nuvarande danska kabinettet fullkomligt klart, framför allt efter den vänskåpliga konversa: tionen, hvilken i fjor: somras egde rum i lägret på Ljungby hed mellan den danska konseljpresidenten och någon annan: att:i den åsigten kan på andra sidan Sundet ingen skiljaktighet finnas mellan regering och folk, att det oundgängliga vilkoret för ,något som helst annat den skandinaviska halföns deltagande, än de broderliga välönskningarnes, är att Danmarks sak göres till en verkligt, rent och klart dansk, förmedelst Holsteins afgjorda ställande på en särskild fot utom det egentliga Danmark, och att så länge man ej ens eger någon moralisk garanti för att icke ett nytt krig för Slesvig, om slutadt med ae för Danmark, möjligen vid derpå följande uppgörelse åter skall se sina frukter förspilda genom ett nytt helstatligt arrangement, så länge är det icke symnerlig utsigt till att rätt många skandinaver skola finna anledning till att våga lif och blod på BSlesvigs eller Jyllands slätter. Allt detta måste -h. ex; Hall till öfverflöd känna och inse, — och han vet naturligtvis att ställa sina lg) derefter. H. M. konungen uppehåller sig fortfarande . hufvudstaden. SB. ————————— 20