Aftonbladet – 28 januari 1861, sida 3

ningar för den sena middagen, samspråkade Adelgunda och hennes vän. ?De äro förtjusande, dina båda älskare?, de Beatrix. Jag gamla, stackars obotliga! Jag, som allt sedan mitt femtonde år alltid ändå haft en karlbild i mitt arma hjerta, och nu —; nu -— nu — blir det alldeles rasande, ty nu vill den intränga från hvar sin led.t ;Adelgunda log, ty Beatrix var sig så lik, om för nittom år sedan, då hon först kom till den tioåriga Adelgunda. Ful hade hon alltid varit, ingen hade skänkt henne sin hyllning, men ella hållit af henne och satt stort värde på henne; och hennes hjerta, som kanske varit det trognaste af qvinnors, om någon, älskat henne, hade nu i stället inrymt den ena älskade gästen efter den andra, men hvaraf ingen gjort buller eller omak, utan blott kommit, vistats en liten ud — för att sedan gifva rum åt någon annan, Och nu, medan du och dina herrar uppgöra edra planer för dagen, går jag med min skatunge till hennes faster, och visar henne delingqventen, ty en sådan liknar hon It mer, ju närmare det lider till hatastrosom skall afgöra hennesvöde. Men jag nker mitt besök varar ej länge. Jag ar hennes anht fätt full frihet att handle ofi r behag, och mig anar, att fastern och ag icke hafva några 5y i 01: på en liter et mgenting: und! Kom nu, Signe-Hl Och Signe följde långsamt och trögt, medan Beatrix skenade utaf, och snart stodo de båda utanför huset, ingingo, men kommo