Aftonbladet – 26 januari 1861, sida 2

älla för allt hvad han är. Och särdeles är varje sådan, hos hvilken man finner nå on uppfattning af sin höga mission, något träfvande att gilva sin samtid en ädel imuls eller en teckning af dess ideala krafer. och bestämmelse, berättigad att klart stås, sympatetiskt uppfattas och samvetsrannt återgifvas af hvar och en, som vågar taga sig det svåra, men tacksamma värfret att inympa, honom på en främmande itteratur. Blott. den vanligaste känsla. al villighet och aktning för menniskorätt borde öreskrifva detta: Men huru, går det nu vanligen till? En iten herre eller dam, med blott medelmåtig kunskap i det främmande språk, hyars ulla fina nyanser han. skall återgifva, och innu medelmåttigare kunskap ivocki: förmåga utt rätt och ledigt behändla sit eget, tar. en soman eller barnbok, lika, godt, hvilken, sätter sig. ned och begynner raspa på? i andans itver. Hvad bekymrar det honom, om. fjärilens vingar under hans. klumpiga behandling beröfvas deras skimrande. guldstoft? Tacka Gud, om-ej sjelfva, vingarne stryka med och den. etheriska. varelsen förvandlas till: en :otymplig, utmed:jorden krälande insekt! Sådant har jag sett, och sett. medi verklig grämelse. Jag; har känt sonr en personlig olycka? förut, att det som var ämnadt till och kunde hafva beredt menniz skor en sann, förädlande njutning, skulle så förfuskas, det ädla vinet utspädas med hvardaglighetens ljumma vatten; den skarpa pi len, som i sanningens hand: skulle hafva nått sitt mål, förslöas, missriktas och tyngas på tusen sätt. Vidare har jag bedröfvats öfver den;brist på pietet, på aktning för andras egendomlighet, som detta förfarande visat vara. så allmänt hos både dem, som skrifoa, och dem som utan anmärkning läsa sådant; och slutligen. Har jag känt en brinnande: håg :att taga de frånvarande författarne i-försvar, visa huru oförtjenta de voro af en sådan behandling, huru rentaf nedrigt det är att så. missbruka derås ställ: ning till det främmande språk, som hastar att tillegna sig det bästa de haft att gifva sin samtid, men som:gör detta tillegnande, ej till en heder, utan till. en skam, eller åtminstone en oförsvarlig egen Du häphar visst, stackars lilla. Julie, öfver min värma ochitycker att mina uttryck äro alldeles för starka, men tålamod — exemplen skola nu komma, och få se; om du ej går ännu längre än jag. Det är skada, att jag i dessa exempel. ej skall kunna vara så fullständig rättvisan möjligen skulle kräfva. De som jag nu väljer i högen skola-kanske anses för syndabockar, men låt mig ärligt försäkra dig, att så icke är meningen och att jag ej har den ringaste personliga kännedom, ens par renommeå, om de resp. personer, hvilkas arbete jag nu nödgas underkasta en liten kritik, såvida jag för dig skall kunna utpeka de klippor och blindskär, hvarpå så många af dina föregångare strandat. Jag kan verkligen säga, att rent intresse, för saken föranledt mig att för denna: gång uppträda inom skrankorna: Jag har, händelsevis i årets jul-litteratur fått en alldeles färsk-anledning till dessa betraktelser (Och många sådana finnas säkert för dem, som håfva bättre tid och lust än jag att följa. med dess alster); men jag måste gå i ordning med frågorna och derföre först visa dig på en bok, söm för flera år sedan utgafs, och åt hvilken jag kommit att egna en närmare granskning: Jag tar för afejordt att du läst? Queechy? af Ehzabeth Wetherel?. Väl ingen. stjerna at allraförsta ordningen, men dock af-ett. klart ledande ljus — ett arbete, hvars :stil eger en luftig, poetisk skärhet. och som förenar hänförande naturmålningar, lifliga och karakteristiska skildringar, sanna och upphöjda tankar med en humor, som i fina, men mästerliga drag ger oss typer ur. det nordamerikanska folklifvets eogendomligheter. Jag hade läst boken på engelska, och alla dessa förtjenster, tillika. med. dess förträffliga tendens, förtjuste mig och kommo mig att med beundran och sympati.tåla derom för flera af mina vänner, för hvilka. den ännu var obekant. Jag längtade då, att den skulle bli öfversatt, så att de och många med dem skulle få njuta deraf liksom jag. I tysthet hoppades jag innerligen, att den ej skulle råka i samma händer, som . den stackars författarinnans ?The wide, wide. World?; hvars svenska upplagas grofva öfversättningsfel falla äfven den mest obildade läsare i ögonen och förbittrat så mången angenäm stund vid läsningen deraf. Jag började verkligen göra några jemförande anteckningar ur Vida verlden; men de hafva nu förkommit och jag erinrar mi blott tvenne enstaka uttryck: FHästen sto lugnt Kringskådande sig?, och han tänker hela verlden på henne?, hvaraf du kan någorlunda sluta till öfversättarens färdighet i sitt modersmål, för att ej tala om engelskan. Men hvilken som vill läsa några sidor här och der i besagde bök skall finna skäl till både ömkan, harm och :löje nog. Efter denna lilla afvikelse till ?Vida verldn så låtom oss återvända till ?QueeC yn. i Den så mycket efterlängtade öfversättningen kom ändtligen ut ihr: A.Bonniers ?Europeiska Följetong?, eller hvad: den heAAA Ar RER an AE ShA neder nOREDA ERAN artiga och vänliga mot mig, men ändå ingalunda främträdt i friareformat, utan just såsom vänner, och hvad de derpå vunnit, det — ville: jag knappt. att de. sjelfva skulle veta, men till dig kan jag gerna säga, att