Aftonbladet – 26 januari 1861, sida 2

i artiga och yin mot: mig, men ändå. ingalunda framträdt i friareformat, utan just såsom vänner, och hvad de derpå vunnit, det — ville: jag knappt. att de. sjelfva skulle veta, men till dig kan jag gerna säga, att jag aldrig trifdes bättre med några unga män än med. dessa.tt pu gör mig förtviflad med: att såder tala — partals! Men lika godt, jag vill ej plåga, dig, och när du,just tyckes. trifvas midt emellan dem, så — har jag ingentin deremot. Det är tusen a trefligare oc roligare än att vara förkläde åt ett par turturdufvor, som gerna ville gifva halfva verlden och den andra halfvan på köpet, om de voro af. med mig. Nej — jag tycker mycket om. din ide. att hafva jemnt par af tillbedjare. Det är vida pikantare.? SAh, så du pratar! Men säg mig hellre, nu på denna lilla stund, hvad du tycker om. dessa två. Alltid dessa två! Nå väll Du vet att hvad man saknar sjelf det sätter man alltid stort värde på, och så gör jag med skönhet. Jag börjar således med att säga, att de äro stätliga, vackra, unga. män, båda två, och tyckas hafva hvad männer böra hafva, om vi skola värdera dem, nemligen hela hufvudet före oss både i ett och annat. Och. det tror .du att de hafva? sade Adelgunda tankfullt. (Forts.) SES EEE RER TED