Aftonbladet – 25 januari 1861, sida 3

gifter dig och gör ett godt och convenabelt parti. Då hl jag komma ned, då skall Jag öfvervinna. min farhåga för dessa. välsignade: ångbålar. : Adelevnda suckade och sade: ?Ah, ja då kan det bli långt dertill. ; Nej, du skall skynda dig. Kom ihåg, gumman är gammal, hon kan dö en vacker dag, och förut ville hon bära din förstfödde till dopet. Adelgunda var icke tillgjord. Hon visste att barn: var äktenskapets största Guds gåfva. Men i likhet med hvarje ung flicka rodnade hon. ändå så vackert, när man kom in a dylika kapitel, och den gamla log så skälmaktigt, ty de båda qgvinnorna kände att de hade en moderlig och dotterlig känsla för hvarandra. Adelgunda var helt glad. Tanten talade väl om äktenskap, men pekade ej det ringaste åt något visst håll. Och ändå gladare blef hon, när tanten slutligen framförde kammarherrns afskedshelsning och hon deraf fann att några. anspelningar från det hållet icke mera. vore att frukta. Men det säger jag dig, Adelgunda, sade tanten, att biter du någonsin på någon af alla de krokar, som grefve B. utlägger för dig, så — är du minst sagdt galen, ty han är det största snömos jag vet, och inom ett eller två år hade.han förstört hela din rätt stora förmögenhet. ?Var inte rädd, tant lilla, sade Adelgunda, jag är ju en klok flicka och icke en galen en, och hellre förblir jag ogift i all min tid än jag blir grefvinna B.5 . Godt4, sade tanten, och inte blir du presidentska heller? ER Adelgunda rodnade: starkt: En kunglig sekter, notarie — hvem vet?Xt NS