Aftonbladet – 25 januari 1861, sida 3

ter, än ock dem, som författat kungörelsen. på skam. ! Det synes härvid tydligen, att insändaren har qvar i sitt hufvud den gamla stämpelpappersförordningen, enligt hvilken de första 100 rdrna alltid voro fria från bevillning, så att en bouppteckning, der behållningen utgjorde till och med 200 rdr, skulle beläggas med 10 öres stämpel. Detta är genom den nya förordningen helt och hållet ändradt, så att, då behållningen i ett bo öfverstiger 100 rdr, för hvarje fulla 100 rdr skall erläggas 10 öre. Det är således klart, att ehuru en bouppteckning, deri behållningen upptages till jemt 100 rd, enligt undantaget 1 6 7, är fri från stämpel, bör deremot, om behållningen utgör 100 rår 1 öre, bouppteckningen förses med 10 öres stämpel. Insändarens förmenarde att för fulla 200 rdr skall erläggas 0 00 Y 0. 8. Vv. är följaktligen alldeles oriktigt och stridande mot författningens ordalydelse, som på alla ställen upprepar, att den för de särskilda maximisummorna bestämda afgift skall erläggas för hvarje fulla 100 rdr, — således äfven för det första 100-talet, som inbegripes i till exempel 1000 rdrs behållning. Om således insändaren behagar tyda författvingen efter dess crdalydelse, skall han finna att: a För behållning, öfverstigande 100 rdr, men understigande 200, skall erläggas 10 öre, för fulla;20072 OT. .serserssåmsrnes viner 2076 st 86 BOO rdr. andar ker 0. 8. v.oför fulla :1000-rdra......: 100356 Derest insändaren följer denna, ja för-attningens enkla och klara ordalydelse orundade beräkning, är all anledning för handen, att hvarken han sjelf eller de, som örfattat kungörelsen, skola komma på skamt. Justus.