Aftonbladet – 25 januari 1861, sida 3

Och nu skulle Adelgunda komma fram med sin sak. Inledningen blef den motgång hon haft att ej träffa generalskan, som hade migrän, och tanten, enligt sin inbitna ide, frågade henne genast om hon ej strax vändt om, i saknad af någon fru, men Adelgunda sade sig funnit hvad som bättre var, nemligen sin gamla guvernant Beatrix, och berättade för tanten, hvilken hjertlig glädje detta återseende skänkt henne. Tanten kom väl ihåg mll Beatrix, och att det var en alltför qvick och hygelig och mycket instruerad bonne. Du kallade henne väl Bonne Amie, så att alla hörde att hon varit din guvernant? Hon är gammal nu. Hon var väl mot sina fyrtio är redan då. Kommer hon inte och helsar på dig?X : Jo, tant lilla, sade Adelgunda inställsamt; jag visste att tant inte illa skulle upptaga detta besök, Hon kommer i morgon förmiddag hit och hemtar mig till en liten färd till Drottningholm. Jag. ville gerna se det vackra stället, och i morgon kulle Breatrix tillika med sin discipel, en ung flicka från Sörmland, ändå resa dit, och då följer jag med för att få-se det vackra stället, hvarom jag hört och läst så mycket. Ja, det gör du rätt uti?, sade grefvinnan, ochså här på hvardagen är det inte mycket folk. Jag är så ledsen öfver att jag inte orkar följa med dig öfverallt, men efter du nu har sällskap comme il faut — ty det är alltid en gammal guvernänt, hur det är — så gillar jag verkligen din id, ehuru jag räknar hvar sekund af dessa få dagar, som du nu har qvar att skänka din oamla tant. — Tant skall komma ned till mig, lofva mig det! Nej, det gör jag inte, inte förrän du