Aftonbladet – 25 januari 1861, sida 2

— Det bekräftar sig, att grefven af Montemolin jemte gemål och hans yngste broder aflidit inom kort tid. Från Paris skrifves nemligen till Indpendanece belge, att orefven och grefvindan af Montemolin dött begge natten till den 14 Januari och endast fjorton d öfverlefvat infanten don Fernando, deras broder och svåger, som dog i Wien der 1 Januari. Det försäkras — och detta ensamt kan till någon del förklara dessa besyvnerliga och sorgliga I händelser — att dessa tre medlemmar al den spanska konungafamiljen dött i skarlakansfebern, som först anföll don Fernando i Wien, och hvaraf orefven och grefvinnan af I Montemolin, som just kommo från denna hufvudstad, hade burit med sig fröet till Triest. Som man torde påminn sig, var det dessa två bröder, som sista t gjorde ett misslyckadt försök till en car x revolution i Spanien, hvilket kostade general Ortega lifvet och dem sjelfva fångenskap, hvarur de befriades genom: löftet att afstå från alla vidare anspråk på spanska kronan, ett löfte, som de höllo ända till dess de kommo öfver gränsen, ty då inlade -de protest. Ingendera egde några barn. Den ende öfverlefvande brodern, don Juan, är nu chef för det carlistiska, det s. legitimistiska partiet. Det var han, som för en kort tid sedan utfärdade en proklamation till spanska folket, hvari han lofvade det en lika fri författning som den sardinska och förbund med Italien, om det ville taga honom till konung. Han är gift med en prinsessa af Modena, syster till den af. satte hertigen, och är således svåger med orefven af Chambord. Han har med henne två söner.