Aftonbladet – 25 januari 1861, sida 2

2 SN REA RNE ES EA reda på sin skatunge. Denna kom emot henne i dörren och sade: SMoster, nu har jag druckit ut.? Då gå vi hem7, sade Beatrix, och med långa ojemna steg följde den rankiga flickan Beatrix säkra och snabba gång, tänkande på Adelgundas sköna uppenbarelse. Moster! hvarföre-äro de små gröna foglarna så tama? Hvilka foglar?4 Foglarna på torget. Hvilket torg? ; ; Kors, der jag går och dricker! Carl den XII:s? ; Jo, granna damer gåfvo dem pepparkakssmulor, men en herre kom och trampade på en och sparkade bort honom. Dog han?4 Jag vet inte. — Här är han.4 — Och hon drog fram en död fogel under den lilla snäfva schalen. Jag trodde han skulle lefva om han blef värmd. Ack du arma barn! — tänkte Beatrix. — Du har behof af en lefvande varelses sällskap, som du förstår, och som förstår digDu måste hafva en lefvande fogel, äfven om jag skall umbära något mål mat. Hvem var:den granna mamsellen, som moster satt och talade med?4 frågade flickan vidare. j Min Signe skall lära sig att skilja på ordens betydelse, sade Beatrix, ?orannt är det som är brokigt, mångfärgadt, som lyser bjert och stickande i ögonen, men det som är enkelt, ädelt, men ändå så behag. liot att åse, att man knappt förmår att vända blicken derifrån; det är vackert — och — när det är mer än vackert, så är det skönt. Nå, hvem var den sköna mamsellen då? i Det var ingen mamsell, det var en fröken.